SKRÄCKHISTORIA - MÖBEL

Någonstans på Tjärhovsgatan i Stockholm bodde någon gång på 1920-talet en familj. De hade nyss flyttat in, och från de förra ägarna hade de fått rådet att inte plocka ner de olika stålföremål som låg på hyllorna och satt uppspikade på väggarna.

“Vill ni ha lugnt omkring er och slippa bli störda, så låt det ligga”, hade de förra ägarna sagt. Familjen som flyttade in hade inte brytt sig. Allt de hittade, en hästsko över dörren, hästskosömmar i springorna, ett knivblad ovanför dörren till sovrummet, hade de tagit ner.

Tiden då familjen bor i den där lägenheten på Tjärhovsgatan blir inte lycklig. De dras med sjukdomar och ekonomiska problem. Dessutom störs de av grannarna. Det verkar som att de som bor ovanför familjen måste möblera om. Varje kväll. Efter nio, och ända fram till elva-halv tolv, börjar ett tungt släpande över golvet i rummet ovanför familjens sovrum. Det låter som om någon hasar runt i tofflor och släpar möblerna efter sig.

De som bor ovanför heter Johansson och är ett par i 50-årsåldern utan barn. Skvallret i huset gör gällande att de är frireligiösa, och de verkar mest som tystlåtna ensamvargar. Pappan i vår familj muttrar ibland att han ska gå upp och be dem sluta möblera om varje kväll, men det blir aldrig av.

Så en kväll, en sensommarsöndag, står familjens 15-åriga dotter ensam i trappan. De andra är bortresta och försenade hem, och hon har ingen nyckel. Då kommer paret Johansson förbi, och frågar om hon inte vill komma in till dem och vänta istället. Flickan säger tacksamt ja, och kliver nyfiket in hos Johanssons, där hon aldrig har varit.

Hon får se en kalt inredd lägenhet. Väggarna mot sovrummet är tomma. Fru Johansson säger att hon annars skulle få plocka upp allt varje morgon. De står i köket och gör kaffe, men så kommer herr Johansson in. “Nu får du skynda dig. Klockan är snart nio.” Fru Johansson samlar ihop kaffepanna och koppar och går ut i vardagsrummet, och så låser de köksdörren och dörren till sovrummet.

Då kan flickan inte hålla sig. “Ska ni inte börja bädda nu när klockan är nio?”, frågar hon. “Det gör ni ju varenda kväll annars. Far är arg för att ni drar omkring möbler på kvällarna.”

Herr och fru Johansson tittar på varandra. Sedan öppnar de sovrumsdörren. Flickan ser att det är helt tomt där inne. Inte en möbel eller tavla på väggen. Flickan vet inte vad hon ska säga. Herr Johansson låser sovrumsdörren, och så sätter de sig och ska dricka kaffe. Då börjar det låta inifrån sovrummet.

Flickan hör de hasande stegen över golvet, och hur någon öppnar garderobsdörren och rotar där inne. Hon hör tung andning inifrån sovrummet. Hon sitter med herr och fru Johansson i tystnad och lyssnar, medan kaffet kallnar. Vid tio tystnar det. “Det är ju söndagskväll”, säger herr Johansson. “Det håller inte på lika länge då.”


Skräckhistoria lånad ifrån Creepypasta. Bild lånad ifrån Google

Gillar

Kommentarer