ÖDET HAR BESTÄMT DET

Förstår inte hur man kan vilja skada och såra en människa på det här viset. Men jag har fått svaret på det idag. Att skylla ifrån sig allt på mig. Det accepterar jag inte. Men nu får det bli så här. Finns inga tårar kvar; de lilla jag grät inför chefen. Mer kom inte. Jag är tom. Alldeles för tom, nästan läskigt att inte känna sig mer ledsen.

Kanske är menat att det ska bli så här. Ödet har kanske bestämt att jag inte ska vara här mer. Och vet ni; jag har accepterat det.

Gillar