MIN TUFFASTE TID

Den tuffaste tiden i mitt liv
Det var då mamma dog 2003 - jag tappade fotfästet totalt och hjärtat krossades i tusentals delar. En del av mig dog.

Vad hände och hur mådde du?
Mamma dog i någon slags hudcancer/hudinfektion - ja vad jag kan komma ihåg iallafall. Alltså allt är så satans blurrigt, jag minns inte exakt vad läkarna sa. Var ju några år sedan nu.

Ja hur mår man när ens mamma, ens bästa vän och ens trygghet försvinner?! Jag tappade allt, ja förlorade mig själv ett tag. Jag vart en person som jag aldrig vill bli igen. Jag vart kall, elak - brydde mig inte om någonting. Jag började ljuga om saker, jag gjorde fejkanvändare (dock flera år senare, på Facebook) var även då i en kass relation. Jag tappade vänner pga allt detta tjafs jag sysslade med. Så ja, allt var bara kaos i mitt liv, och ett totalt blurr min skalle. Jag tappade kontrollen över mig själv och över allt annat här i livet.

Hur gjorde du för att gå vidare?
Jag har inte gått vidare helt, det gör jag nog aldrig helt. Visst nu mår jag ju bra i jämförelse med då. Men gått vidare, sluta sakna mamma - det lär jag nog aldrig göra, tyvärr. Men beteende mässigt har jag skärpt till mig ordentligt, jag är inte samma person som jag var då.

Tips till andra i samma situation
Våga prata och sörja! Och skit fullständigt i folk som hela tiden säger ”prata med en psykolog” ”ryck upp dig” ”gå vidare” DUMPA DOM DIREKT! De är inget att ha. DU MÅSTE FÅ SÖRJA som du BEHÖVER sörja. Alla sörjer olika. PUNKT SLUT! Finns inget mer att diskutera om!

Och ja, DU SKA KUNNA FÅ PRATA om din sorg och du får prata med vem fan du vill och hur mycket du vill. Prata med dom som du vet bryr sig om dig, som sörjer med dig. Prata med dom som står dig allra närmast, de som visar att de finns där för dig. Fokusera på att ventilera, gråt för guds skull. Sörj hur länge du vill, och så länge du behöver.

Hur tjatigt än samtalsämnet än lär bli, vill dina vänner, familj, din sambo att du ska må bra och de lyssnar gärna. Så vänd dig till dom. Visa dom hur ont du har. Hur mycket du saknar och sörjer. Ha folk omkring dig som vill komma förbi med en bit mat, en blomma eller om de bara vill bjuda dig på en liten shoppingrunda - ja men vad som helst.

Våga sörja, du är inte svag för det. Sorgen måste bearbetas. Låt det ta sin tid ❤️ Alla människor är olika! Men vissa är för tröga för att fatta det.

När du är redo sen, så prata med en psykolog eller kurator om du känner att du behöver det, fortsätt med det tills den dagen då du känner dig starkare.

Min mamma i bakgrunden med sitt fina leende då jag kör traktor. Ja givetvis med pappas hjälp.

Gillar

Kommentarer