JOBB OCH ”JOBB”?!

Jobb / Karriär
Jag fick mitt drömjobb förra året. Jag fick tjänst på sjukhuset här i stan. Efter att ha jobbat inom äldreomsorgen under flera år så kände jag att det var dags för mig att se något nytt. Jag blir inte yngre. Jag vill inte vara på ett och samma ställe fram tills det är dags för pension och tänka ”Varför provade jag inte något nytt? Nu är det ju försent!” Att ta det steget, våga chansa och säga upp sig innan man fick besked om ett annat jobb - visst många dumförklarade mig säkert och har sagt ”Men säg inte upp dig idiot, inte förrän du har ditt på det torra och ett annat jobb att gå till” Ja det var nog många som skakade på sina huvuden just då. T.om sambon drog upp det vid ett tillfälle (av oro såklart) varpå jag svarade; ”Ta det lugnt! Jag är undersköterska och vi är väldigt eftertraktade. Vi behövs alltid! Min plan är att om det skiter sig med de jobb som jag har sökt och där jag faktiskt har varit på intervju, så finns alltid bemanningen” (Just då var den aktiv, nu vet jag faktiskt inte) Jag hade min stadiga grund som jag stod på, jag var inte ett dugg orolig. För jag visste att undersköterskor alltid behövs - överallt.

Målet just nu är att bli stark och kunna jobba igen, bli en helt ny människa utan det minsta tecken på att jag har varit dålig i Covid 19. Efter att ha legat så dålig sen oktober förra året, så har de verkligen satt min hjärna på högvarv. Där man känner hur skört livet faktiskt är. Där hostan fick mig förbli stillasittande/liggandes hela tiden, där minsta ansträngning och rörelse gav mig ett helvete med en hosta som nästan kvävde mig - där jag inte kunde ta ett normalt andetag innan nästa hostattack kom. Där tankarna ibland kunde swisha förbi ens skalle och man frågade sig själv ”Är det dags för mig nu? Är det så här jag kommer att dö?”

Ja, det gick inte en dag utan att dessa tankar kom, där man var rädd att mitt hjärta och mina lungor inte skulle klara av att kämpa för mig mer. Där sambon skulle hitta mig död morgonen därpå, vad skulle hända då med allt? Observera att dessa tankar enbart kom då jag var helt ensam, mitt i natten med mina vansinniga hostattacker. Och alla historier om folk som varit så friska och pigga innan, inte har överlevt viruset. Unga som äldre. Wakeup call? Jovisst. Jag lever bara en gång! Dags att leva det liv jag har fått.

Men jag klarade min kamp mot Covid 19 och kampen fortsätter. Jag LEVER! Ja jag är fortfarande svag i kroppen, jag blir lätt andfådd - betydligt snabbare än normalt. Men jag kämpar med min träning för jag vill inte fortsätta vara så här, jag vill inte må så här. Jag vill bli mitt gamla vanliga jag, den jag var innan jag blev sjuk. Men det kommer jag aldrig! Jag känner inte igen mig själv, vilket skrämmer mig ibland.

Jag vill bli helt friskförklarad där jag är stark i både ben, rygg och armar och komma tillbaka på jobbet och säga ”Jag klarade det!” Som den nya starkare Tess.

Bloggen
Ja min blogg är något som jag vill satsa på till 110%. Jag ser det inte bara som en hobby utan jag ser det också som ett jobb - ett extra jobb på sidan om mitt vanliga jobb. Och nu när man är sjukskriven och kämpar på för att bygga upp sina muskler igen, så har jag mer tid att jobba med bloggen. Och ja att ha ett jobb, det är tungt och det är stressigt - det krävs en hel del arbete för att nå dit man vill, men vilket jobb gör inte det? Det är så värt det (enligt mig) Det finns så mycket tanke bakom varje inlägg, först hitta ett ämne som man ska blogga om och när ska inlägget upp?! Bilderna ska vara bra medans man har de där dagarna då allt bara blir skit. Men JAG bryr mig ärligt talat inte - för i det läget så är det bara för att jag själv tycker att det är roligt att blogga och ta bilder - även om det blir en bild på min kaffekopp. För vare sig jag skriver om vilken mat jag åt till lunch, rastade hundarna eller vilket diskmedel vi använder till diskmaskinen - så gör jag detta för att jag vill och för att jag själv tycker att det är kul.

Jag kommer inte ge upp min dröm där jag ska kunna tjäna lite extra pengar på bloggen. Jag söker mig runt på olika sidor just enbart för att kunna tjäna en slant eller två. Och jag gör allt som står i min makt för att få göra det också. Inte sitter jag och himlar med ögonen och tänker ”Äsch jag orkar inte blogga idag. Så onödigt!” För MIG är det viktigt! JAG bryr mig! JAG vill lägga upp flera inlägg VARJE dag. Det viktigaste för mig, det är just vad JAG tycker om saker och ting som rör just MIN blogg. Inte andras bloggar och verkligen inte folks åsikter och pikar. För mig är bloggen viktig!

Jag bryr mig heller inte om ifall det vissa dagar blir stressigt med att lägga upp ett inlägg eller tre - för samtidigt som stressen är och knackar mig på ryggen så kan jag inte förneka att jag älskar det jag gör och jag älskar min blogg - och DET kan ingen ta ifrån mig.

Gillar

Kommentarer

Madde ,

Du blev verkligen hårt drabbad av covid19. Det är inte alls konstigt att man påverkas för lång tid då man varit så dålig som du har varit, Min kollega hade det, men rätt lindrigt. Hon är så påverkad psykiskt fortfarande fast det var i maj tror jag.

www.nouw.com/madelena
Blondina
Blondina,
Ja verkligen! Mestadels fysiskt och psykiskt. Ja men fy stackars din kollega ❤️😢
nouw.com/blondina