JAG ÄR INTE SÅ PERFEKT SOM NI TROR

Jag är inte perfekt, inte på långa vägar MEN jag vill bli en bättre människa för varje dag som går. Jag har sårat folk som jag tycker om och som jag älskar. Jag har förnekat saker som jag har gjort för jag har känt sån skam och sån skuld. I mitt huvud, i min bubbla så var jag helt övertygad om att saker skulle bli värre om jag sa hur saker och ting ligger till. Men kan med en gång säga, att det bara blev värre av att hålla käft och inte vara ärlig.

För flera år sedan var jag i en dålig relation, hade sjukt lågt självförtroende och självkänsla. Jag var i en djup svacka i livet, depressionerna hopa sig som en hög i en ryggsäck som jag ensam gick bärandes på. Alla såg mig som stark på den tiden, men där och då var jag inte stark. Jag lät depressionerna ta över, och mitt rop på hjälp var inte att kontakta vännerna, berätta hur jag mådde eller hur jag kände. Nej jag tog en annan väg.

Jag ropade på hjälp genom att skapa facebookanvändare, det vill säga påhittade personer som då i min lilla bubbla kände mig. Vissa var "schysta" men jag ville även testa mina vänners kärlek för mig. Hur mycket betyder jag för vissa. Jag vill veta hur vissa utav mina vänner reagerar om en fejkanvändare sprider skit om dom men även om mig. Jag ville veta vars alla stod för tilliten till folk, den fanns bara inte då. Den var som bortblåst. Jag litade inte på någon, och knappt på mig själv på den tiden. Men mina planer gick i stöpet, det gick inte som planerat.

Jag vart påkommen. Det kaos som jag redan hade inombords, vart plötsligt ännu värre. Kaoset inombords går inte att beskriva med ord, det måste upplevas.

Jag och mamma

En av mina närmaste vänner Emy kom på mig. Men jag förnekade. Hon försvann ur mitt liv och min värld rasade sönder och samman. Om jag behövde någon i all denna röra, så var det Emy som jag behövde som allra mest just då. Men jag förstod ju varför hon lämnade mig. Att sitta och skriva detta här och nu, får mina ögon att tåras. Jag vill bara gråta över hur illa jag betedde mig och mycket jag faktiskt sårade henne. Hon var faktiskt den som jag sårade allra mest där och då och det går inte en dag utan att jag tänker på vilken hemsk människa jag var på den tiden. Hur vilsen, svag och hjälplös jag faktiskt var. Och hur mycket jag önskar att jag kunde få allting ogjort. Men det kan jag inte. Jag tappade allt. Mitt fotfäste, ja det fanns inte där helt enkelt.

Jag och Emy fann varandra igen efter några år då jag öppet pratade om detta, jag lät henne ställa frågor för att täcka över alla hennes frågetecken, och allt blev bra igen. Men ingenting är som det en gång har varit. Ja, vi är vänner och vi kan umgås och prata om allt trots allt. Hon har sagt att hon har förlåtit mig, vilket är det viktigaste av allt för mig. Bara att veta att hon faktiskt finns i mitt liv igen. Det är guld värt för mig. Och jag har lovat henne av hela mitt hjärta att är jag på väg att falla nerför denna fruktansvärt hemska avgrund av mörker, och få liknande sjuka tankar igen - så ska jag höra av mig till henne direkt.

Men det har gått år sedan detta vidriga beteende hos mig, och jag kommer aldrig tillåta mig själv att göra samma sak igen. Aldrig någonsin.

Varför jag delar med mig utav detta nu? Efter så många år? Ja, det är snart jul. Och att man ska vara rädd om sina nära och kära. Det var inte jag då, jag lät mitt psykiska mående förstöra för mig själv på ett sätt som inte är acceptabelt. Jag kräver inte att någon ska förlåta mig, det enda jag önskar det är att folk ska försöka förstå att vi alla har våra sätt att ropa efter hjälp när vi mår dåligt. Ibland på det mest brutala sätt man kan tänka sig.

Ta hand om varandra, bråka inte i onödan. Ta ingen för givet. Vid minsta tecken, fråga hur folk egentligen mår. Bara vetskapen utav att någon bryr sig, kan hjälpa en så sjukt mycket.

Gillar

Kommentarer

Amandamalmflod
Amandamalmflod,

Men fina undebara du vad fint av dej att dela med dej alla gör vi fel i bland hur perfekt man tycks vara alla gör man mistag som man inte borde bra inlägg att läsa tycker jag kram <3

nouw.com/amandamalmflod
Blondina
Blondina,
Men tack hjärtat ❤️
nouw.com/blondina
Hannas krypin ,

Vad fint att du delar med dig av det svåra. Att göra saker man går ångra bittert är så lätt. Jag har också min ryggsäck och det är saker som jag aldrig kommer glömma även om jag är förlåten. Fint att ni kunde prata ut och bli vänner igen.

hannafialotta.blogg.se
Blondina
Blondina,
Ja men absolut! Ett tecken på att man faktiskt är mänsklig och ångrar sig när man betett sig illa. Hade jag inget ångrat mig, sagt förlåt och mått dåligt över hur jag har betett mig då kan man ju ifrågasätta vad som är fel på mig
nouw.com/blondina
Ingajohansson
Ingajohansson,

Så fint inlägg❤️ Bevis på vilken fin vän du är

nouw.com/ingajohansson
Blondina
Blondina,
Men fina du ❤️
nouw.com/blondina

Viktigt inlägg det här. Så lätt att man som ung gör saker man inte tänker till på. Samt att destruktiva beteenden lätt går över styr. Man lär sig av sånt här också.

www.saramadeleine.se
Blondina
Blondina,
Ja jag var kanske inte jätte ung, runt 30 men var vilsen i mig själv o mådde allmänt skit! Jag mår så bra nu så de skulle aldrig ske igen eller något annat puckat
nouw.com/blondina
Marie,

Så starkt och fint att du delar med dig av detta och så sant att man ska ta vara på det man har och sina nära och kära.

sweeetwordsbymirre.com
Blondina
Blondina,
Tack ❤️ Ja men exakt!
nouw.com/blondina
SnabelA
SnabelA,

Vad modigt av dig att dela med dig om dina upplevelser. Det är inte många som skulle våga det.
En sak som jag tänkte på, finns det perfekta människor någonstans?

nouw.com/snabela
Blondina
Blondina,
Nej det är de det inte gör
nouw.com/blondina
Passionbagareokock
Blondina
Blondina,
rednalyn
rednalyn,

Så fint skrivet och starkt! ❤️

nouw.com/rednalyn
Blondina
Blondina,
Tack hjärtat ❤️
nouw.com/blondina