ÄNTLIGEN ÄR DET GJORT

Dagmar och hennes särbo L kom förbi med släpet: det vart ett himla bärande och kånkande men vilket team vi var. Och Dagmars särbo var riktigt go och snäll! Honom gillar jag. Finns inte så många snälla människor därute som ställer upp för en. Så är glad för att både Dagmar och L finns där och hjälper till. Givetvis hjälpte exet till också. Glad att jag har en vän i honom efter omständigheterna.

Var så trött då klockan ringde, allt packande de senaste dagarna tar typ död på en. Men snart är de över! Så skönt.

Hur mår ni? Har ni haft en bra vecka?

Gillar