• ♛ Deep Shit,  ♛ Jobb & Framtid,  ♛ Känslor, Tankar & Funderingar,  ♛ Livet som Undersköterska,  ♛ Näthat - Hur hanterar du det?,  ♛ Ordspyor & åsikter,  ♛ Stalkers & Haters,  ♛ Svar på Kommentar,  ♛ Tess,  ♛ TIPS!,  ♛ Visste ni?

    ÄR JAG EN HORA?!

    Japp det ordet får jag ofta höra. Jag förstår inte hur folk tänker som kläcker ur sig såna ord till tjejer. Och då menar jag inte bara då män kastar ut sig såna ord i ilska eller då de blir ratade, utan även vi tjejer är grymma på att säga såna ord till varandra. Och om vi tjejer kan säga såna ord till varandra, så är blir det ju okej för killar att säga såna ord till oss också. Men jag förstår faktiskt inte varför man ens kläcker ur sig såna ord. Så låt mig då dra ett fakta för er alla inkompetenta jävlar som använder dessa ord till oss tjejer så fort ni blir ratade eller blir förbannade på oss;

    Hora är alltså att vara prostituerad, dvs sälja sex för att kunna försörja sig.

    Det är ett väldigt gammalt yrke,

    som inte började förrän i mitten av 1800-talet.

    Prostitution är förbjudet i Sverige idag.

    Det roliga är att många män ser oss kvinnor som horor om vi har haft sex med många men när män har sex med flera kvinnor är dom “The man” Hur kommer det sig?

    Jag har blivit kallad för hora alldeles för en liten stund sedan, bara för att jag ignonerade en kille i en grupp på facebook. Jag svarade enbart på en tjejs fråga som hon la upp i en grupp (behöver inte gå in i detalj vad hon frågade) men killen skrev ett par svar på min kommentar men orkade inte svara. Så skrev han “Hallå, svara då?” Men jag orkade inte, jag är på jobbet och kände inget intresse i att svara honom. Sen kom ordet hora och några facebookmeddelanden om om vilken hora jag var, att jag levde på killars pengar och vilken äcklig teaser jag var. Han blockade mig sen efteråt (kanske var han rädd att jag skulle svara något kaxigare och mer moget tillbaka och klarade inte av mothugg, jag vet inte) Men det är inget jag orkar ta åt mig utav eller bry mig om honom överhuvudtaget för glåpord och sånt tar jag inte åt mig utav för har hört det i princip hela mitt liv sen jag bodde hemma. Detta var bara ett raggförsök från hans sida som inte gick hem helt enkelt. Men det roliga var, att jag bara svarade på tjejens fråga i gruppen, jag visade inget som helst intresse på de andra som svarade utan bara min personliga åsikt kom fram och han försökte ta kontakt med mig som inte gick hela vägen hem.

    Nåja, det finns folk till allt och det är bara de svaga människorna som använder sig utav grova glåpord som inte har något annat att komma med. Kom ihåg det 😉 Nu ska jag fortsätta jobba. Adios!

  • ♛ Deep Shit,  ♛ Känslor, Tankar & Funderingar,  ♛ Näthat - Hur hanterar du det?,  ♛ Ordspyor & åsikter,  ♛ Svar på Tal!,  ♛ Tess,  ♛ TIPS!,  ♛ Visste ni?

    Viktigt att tala om!

    En sak jag inte förstår, det är hur vissa killar tänker. Nej inte alla utan vissa. Så fort en tjej ser bra ut, tar lite bilder (vissa kanske lite mer utmanande för de älskar hur de ser ut) så är det vårat fel om vi triggar igång alla psykopater som finns och då är det plötsligt vårat fel. De kan inte glädjas över att tjejer har bra självförtroende och gillar sitt utseende utan de måste komma med grova kommentarer eller påhopp för att sänka oss. Är det fel att vi tjejer har bra självförtroende och är nöjda över hur vi ser ut? Och bara för att man ser bra ut behöver de inte betyda att vi är kalla, elaka och hjärtlösa men förstår om killar har fått uppfattningen om detta vid riktigt hemska upplevelser på krogen eller på fester. Jag menar, alla tjejer är inte så jävla snälla mot killar – utan gör allt för att sänka deras självkänsla och självförtroende. Hånar de när de ger killen dissen, kallar de fula osv.

    Senast inatt (jag sov vid den här tidpunkten) fick jag en riktigt obehaglig kommentar av någon som kallade sig Klas och vad jag antog var hans ålder var nog med tanke på hans email adress så är han betydligt äldre än vad jag är.

    Han påstod alltså att pga mina bilder, hur jag ser ut och vad jag lägger ut med andra ord så förtjänar jag att bli våldtagen, att det är något jag gillar och att såna tjejer som jag (med mitt utseende) så betalar killar allt för mig, jag behöver i princip inte göra någonting och jag förtjänar själv om jag blir våldtagen. Jag var med andra ord en hora och en bortskämd golddigger.

    Det sjuka är att jag sällan fått presenter och blommor av någon, visst kanske om de har dåligt samvete över något de gjort eller dylikt utan det mesta är saker jag köpt själv för egna pengar, vill någon köpa mig något så måste jag acceptera det även om jag är urusel när det kommer till överraskningar och presenter. Man är inte van att bli “bortskämd”. Jag fick blommor av min sambo nu för ett tag sedan och fått överväldigande fina julklappar av honom och andra presenter. Mer än jag själv tycker att jag förtjänar men hur kan man tycka att någon förtjänar att bli våldtagen?

    Jag har redan blivit våldtagen, upprepade ggr. Jag tänker inte nämna namn eller när det hände, det är oväsentligt för det var i det förflutna men en sån upplevelse är inget jag vill uppleva igen. Det var det mest traumatiska upplvelserna jag någonsin har varit med om. Något jag inte ens önskar min värsta fiende. Jag personligen trodde aldrig att jag skulle uppleva sex som något skönt igen, jag fick faktiskt under en period; Vestibulit (när sex gör ont) och det är vidervärdigt att ha. Forskarna misstänker att smärtan är kvar som ett minne i kroppen att kroppen minns vad som gjort ont (typ under våldtäkt, ha sex under svampinfektion, även då är man röd och irriterad så de smärtar vid sex, eller att man inte är nog våt under sex, inte nog upphetsad så de gör ont) Det är som en försvarsmekanism för kroppen. Vestubulit orsakar även smärta då man ska föra in en tampong. Med tiden kan de tränas bort, det krävs tålamod och försiktighet, få tillbaka lusten igen.

    Jag raderade kommentaren, blockade ipn och tänkte inte mer på det men efter ett tag blev jag väldigt förbannad och nästan kränkt. Jag tror inte att någon tjej älskar att bli våldtagen och tror heller inte att någon vill bli det heller. Nej, rättare sagt; Jag vet att ingen vill bli det. Det är nog alla tjejers värsta marddröm helt ärligt talat. Så tänk er för innan ni dömmer någon efter dess utseende. Bara för att jag ser bra ut, så betyder de inte att jag är en elak och hemsk människa, och jag gillar definitivt inte att bli våldtagen.

    Innan man ens skriver en massa hat, tänk på att bakom skärmen är det en livs levande människa som också har känslor. Ni som skriver hat är fega kräk som tror att ni kan bete er hur som helst. Tänk igen nästa gång ni ens funderar på att skriva något, och att ip adressen är lätt att söka upp med rätt kontakter.

    Sprid kärlek – inte hat! Var snälla mot varandra istället, för som jag alltid har sagt; Karma is a bitch – What goes around comes around!

     

  • ♛ Deep Shit,  ♛ Känslor, Tankar & Funderingar,  ♛ Kropp & Värk,  ♛ Livet som Undersköterska,  ♛ Näthat - Hur hanterar du det?,  ♛ Ordspyor & åsikter,  ♛ Tess,  ♛ Visste ni?

    Rädd för näthat? Varför?

    Att vuxna är rädda för att skaffa sociala medier för de är rädda för att få hat, då är det illa. Folk som är äldre än mig. Jag förklarade för henne att jag har en blogg och instagram och är så van så idag sträcker jag på näsan, ler och skakar på huvudet när folk håller på. När någon är dum mot mina vänner då blir jag nästintill odräglig. Min vän Evy och min vän Sandra får ibland och något som gör mig riktigt förbannad det är fega kräk så skriver, det enda de lämnar efter sig är sin ip.

    Jösses, vissa är vuxna människor som kallar sig Ella, Bella, Anders, Simon men ingen email eller något. Anonyma fega äckliga elaka kommentarer – patetiskt!

    Skärpning! Stå för vem ni är istället för fan!

  • ♛ Amor Vincit Omnia /Samboliv,  ♛ Deep Shit,  ♛ INNE & UTE,  ♛ Jobb & Framtid,  ♛ Känslor, Tankar & Funderingar,  ♛ Livet som Undersköterska,  ♛ Näthat - Hur hanterar du det?,  ♛ Ordspyor & åsikter,  ♛ Självförtroende & Självkänsla,  ♛ Stalkers & Haters,  ♛ Tess,  ♛ Vänskap & Nöjen,  ♛ Visste ni?

    INNE & UTE – Saker som har hänt 2018

    Relaterad bildJag blev vän med Sandra igen efter 5-6 år. Om det nu inte är mer år där vi var osams och bråkade. Först var jag väldigt negativt inställd på att ens höra av mig, men sen tänkte jag; “Jag behöver inte bli vän med henne men vi måste reda upp allt bråk som har pågått för helt ärligt så orkar jag inte med detta bråk längre. Jag har känt mig så jävla negativ, ledsen, arg och irriterad nästan jämnt” Men så pratade jag och Sandra ut, och allt liksom rann ur mig. All negativitet som jag har burit med mig så länge, de rann av som vatten på en gås. Jag kände mig lättare och lättare, och betydligt gladare. Och efter ett par dagar, efter många sms samtal, telefonsamtalet vi hade där vi pratade om allt mellan himmel och jord så kände jag direkt “Fan vad jag har saknat människan, så skönt att hon finns i mitt liv igen. Nu går jag min egen väg, skiter i vad andra tänker och tror om henne. Det är för helvete mitt liv” Så smsade jag henne, skrev till henne; “Jag kan nog kunde se henne som en vän igen, att detta är sista chansen, och skiter det sig igen så är det inte menat.” Och ja, idag är vi vänner och det finns ingen gladare än mig. Visst, vi har kommit överens om att är det något så pratar vi med varandra, vi reder ut frågetecken som vuxna människor. För det sista vi vill ha, de är mer drama och missförstånd.

     

    Relaterad bildJag har utvecklats på jobbet. Jag känner mer och mer att det är detta jag vill jobba med. Trots sk familj som aldrig trott på mig, som inte har stöttat mig hela vägen, som inte ens blev glad över att jag klarade diplomet som undersköterska. De som har tvivlat på mig, påstått att jag har ljugit om mitt diplom så jag var tvungen att ta kort och visa de öppet i bloggen. Som tjatat på mig att bli uska är inget jag ska satsa på, jag klarar nog inte av det jobbet. Eller att jobba inom vården som springvikarie överhuvudtaget, utan att jag ska söka fast jobb på Max eller Mc donalds. Där jag inte fick de ord alla behöver “Följ dina drömmar, kämpa på. Du fixar det!” Men jag klarade det. Och jag kan inte bli lyckligare än så här.

     

    Relaterad bildJag är fortfarande med mannen i liv. Trodde inte att jag visste vad kärlek var eller hur de kändes, aldrig varit med om maken, aldrig känt så här för någon förut. Den pirrande känslan av saknad, eller att inte bli kramad eller få höra orden då jag behöver det, och vill gör mig deppig och skriker efter hans kärlek. Men att krypa ner i sängen bredvid honom nästan varje natt gör mig utmattad av ett lugn, trygghet. När man vet till 100% vad man vill och känner. Bad or good days, spelar ingen roll. Det är han, det har alltid varit han. Han som jag har väntat på.

     

    Relaterad bildJag har testat köra bil. Och även om jag var nervös och inte hade någon som helst tro på mig själv, var rädd så körde jag lite, svängde både till höger och vänster. Jag är så stolt över mig själv.

     

     

    Relaterad bildNär jag skulle hem från jobbet en eftermiddag. Skulle ner till omklädningsrummet, låsa upp mitt skåp men inget hände, bytte nyckel Vred tills fingrarna blödde i princip, testade den andra nyckeln. Gick inte då heller. Min arbetskamrat A kom och hon försökte förjäves hon också men låset gick inte upp. Panik! Sambon stod och väntade, jag blev mer och mer stressad sen var han tvungen och köra för han skulle fortsätta jobba. Tillslut bad jag vaktmästaren klippa upp skålet med en rejäl tång och där stod jag och tänkte; “Hur tar jag mig hem nu? Hundarna måste rastas? Har massor att göra hemma” men då hörde jag AL i omklädningsrummet; “Du kan åka med mig gumman” och vi åkte hem till Malmberget. Tur att hon var där i samma sekund. Och att vi bor i Malmberget båda två.

     

    Relaterad bildAnonyma kommentarer om att jag och Sandra har blivit vänner. Ja vi båda har fått en anonym kommentar strax efter att vi kom ut med att vi blivit vänner igen. “Ni två förtjänar varandra” och jag fick även en annan; “Skyll dig själv om hon gör samma sak emot dig igen” Okej, för det första. If it happens, it happens. Jaha, jamen då vet vi det. No big deal. Sen annan grej, folk förändras. Detta bråk förändrade oss båda på gott och ont,och sen alla som la sig i, la ord i käften på oss, förvred sanningen, LJÖG – sabbade det bara mer och mer. Detta bråk var egentligen mellan mig och Sandra, ingen annan. Det är upp till oss när bråket ska ta slut. Det är upp till oss att låta denna relation hålla. Folk lägger sig alltid i, och vem vet; de kanske älskade dramat som uppstod mellan oss just då? Är det det ni söker här i bloggvärlden? Bråk, tårar, deppiga inlägg, ord som sårar? Ni älskade nog när vi bråkade via våra blogginlägg, hängde ut varandra. Ni satt säkert med en påse godis, popcorn och skrattade och fullkomligt njöt. Ni hörde av sig till oss och skrev “Sandra är inte klok” “Therese är psykopat” Och nu när vi äntligen är vänner, då duger inte det heller. Är ni avundsjuka för att vi blev vänner, men ni sitter och är osams med någon? Ja men ta fingrarna ur arslet, hör av dig till personen och lös det då för helvete. De gynnar ditt liv, tro mig.

    Och en annan sak; stå för vem du är, sluta vara ett fegt arsle, där ni kommenterar anonymt. 

    Gammal bild från 2014-2015 😉

    Relaterad bild När man inser att vissa inte har förändras, och man inser vilka de egentligen är. Och man bryter med de återigen för de ger inte ett piss. Man har känt ilska den här veckan, besvikelse och irritation. Tankar angående allt (då menar jag allt det tråkiga) har kommit enbart för att man är less på att tänka på det som verkligen har sårat mig och gjort mig irriterad, ledsen och helt off. Det har tagit så jävla mycket energi att det påverkar andra runt omkring mig. Man har inte känt för något, man har gått med gråten i halsen dag ut och dag in. Man har bara velat lägga sig ner och sova bort all tid. Men samtalet inatt gav mycket. Man insåg att det enda man dög till, det var bara för att snoka på mig, på mitt liv. Där man själv lägger ner tid, känslor och energi, man ringer och smsar och inte ett piss hör man ifrån de. Man känner direkt: “Finns jag bara där, för att det ska snokas på mig? Och sen skvallra vidare?” Man fanns egentligen inte. Jag är bara ett jävla samtalsämne. Nu är det fan slut på detta. Det här var sista gången jag ger dessa människor en chans. Ut ur mitt liv, och det för gott. Nu vill jag inget mer. Ni är döda för mig. Kom inte krypandes tillbaka, det är ÖVER.

  • ♕ Dagens MEST pinsamma människor,  ♛ Deep Shit,  ♛ Den där jävla ångesten,  ♛ Känslor, Tankar & Funderingar,  ♛ Näthat - Hur hanterar du det?,  ♛ Ordspyor & åsikter,  ♛ Tess,  ♛ Vänskap & Nöjen,  ♛ Visste ni?

    Vad är det för fel på er?

    Somnade rätt sent, men var rätt så arg så sömnen drog ut ett bra tag. Man kan inte säga att jag var arg, mest irriterad och besviken, tankarna snurrade och blev lite rädd ärligt talat, men efter ett tag somnade jag. Ja, klockan var kanske runt 10.30 då jag väl kunde slappna av, och vaknade med panikångest, hade svettats och frös som fan så klev upp. Blev en obehaglig känsla i hela jävla kroppen. Hatar när det händer, har en känsla i kroppen att jag har drömt en marddröm som INTE var så där helmysig om man så säger.

    Blev gladare då jag loggade in på min blogg och såg statestiken, samt alla fina kommentarer ifrån er. Fattar ni hur underbara ni är?

    Sen en annan sak måste jag ta upp, och det gäller alla.

    När det kommer till mitt liv så måste jag bara vara hård och säga att det är just det, mitt liv. Jag väljer exakt vad jag vill göra med det. Jag vill inte att folk ska bli sura över mina val, att jag går min egen väg. Vet ni om att allt jag har gjort, är mina egna beslut. Då jag flyttat, då jag valt mina vänner, då jag valt att festa ofta tidigare med min fd vän R i Piteå, då jag började snusa, då jag valt att släppa bråk med folk, då jag gjorde fejkanvändarna. Jag har gjort dessa val av många olika anledningar, alla val var verkligen inte bra, och insett mina misstag men de var MITT VAL, ingen annan har tvingat mig. Jag är van att gå min egen väg, jag hatar när folk säger åt mig vad jag ska göra och inte göra. Jag har haft en mamma, och hon var den enda som fick komma med råd och tips även om jag inte alltid lyssnade, men ni förstår nog principen.

    Många blev osäkra och var väldigt rädda om mig, då jag sa att jag skulle flytta till Gällivare. Många verkligen sa de bokstavligt till mig, saker som; “Blir du utkastad på gatan, hur gör du då?” “Är du säker på vad du gör?” “Vill du verkligen flytta härifrån då du sagt att Piteå är ditt hem”

    Jag vet själv vad jag vill, det jag känner inombords kan ingen utav er känna. Mina vänner får göra sina val, även om jag inte alltid är 100% glad att de gör vissa saker men jag stöttar de, jag orkar inte komma med åsikter eller säga vad jag tycker om saker och ting. Varför? För det är deras liv. Vad jag än säger, vad jag än tycker så spelar det ingen som helst roll i deras val. Jag kan inte tvinga någon att göra saker de inte vill, bara för att jag är rädd om de.

    Jag valde att släppa bråk och intriger med folk, gud vet hur många jag mailade för att visa de klart och tydligt att jag släppt garden med de, att jag inte vill bråka och faktum är; att för varje person jag släppte gammalt groll med, dessto bättre mådde jag. Jag har inte varit så här glad och lätt inom mig på flera år. Men det bråk jag löste allra sist, förändrade mig totalt inombords. Jag kan medge att jag har varit en lite bitterfitta de senaste åren, lättretlig och deppig, mått dåligt psykiskt pga alla bråk med den här personen. Så en dag bad Emy mig att höra av mig till personen och bara släppa allt, och först var jag tveksam. Kommer det bli en förändring? Men vad kan det skada? Om saker och ting händer igen, då vet jag ju det och kan hantera de bättre än sist.

    Så tillslut skrev jag till personen och faktum är, att resultatet blev bättre än förväntat. Jag kände att ju mer vi pratade ut, redde ut saker, fick saker förklarat för varandra, släppa ut allt agg, alla känslor så insåg jag direkt hur fel allting blivit. Vi båda har betett oss illa, vi båda har blivit sårade, ledsna och arga. Och vi båda vet vilka idioter vi har varit. Och jag märkte hur personen hade förändrats, i hennes sätt att se på saker och prata och argumentera. Jag blev helt paff, inte är det samma person som den person som betedde sig illa emot mig. Ju mer vi pratade dessto mer öppnade vi upp oss och sa varför vi gjort våra dumma val, varför vi betedde oss som svin emot varandra.

    Idag är vi vänner, ja vänner.

    Ni läste rätt och jag kommer inte ändra åsikt. För saken är den, jag vägrar drama, tjafs och bråk. Jag vägrar folk som hyser agg bara för att jag har förlåtit den här personen, även om folk drar sig undan. Men det skiter jag fullständigt i och jag kan inte hjälpa att ni inte kan acceptera detta men det är erat problem, eran huvudvärk. Inte mitt. Jag vet, att det är folk som skriver en massa negativ skit både till mig och henne. Så jag ber er nu, snällt och tydligt;

    Ge fan i vårat liv, ge fan i vårat val. Sluta dömma när ni inte vet ett skit. Ja jag har sett vad någon utav er har skrivit till henne, jag har sett kommentaren och det fick mig att rysa och blev så jävla förbannad. Vem fan tror du att du är, som har mage att skriva anonym kommentar till henne? Ditt fega jävla äckel. Hur vet du att hon är den samma idag, som hon var då? Hur vet du, att hon inte har förändrats? Du behöver inte bry dig, det är inte du som löst problem med henne, inte du som släppt allt bråk med henne? Du behöver inte ha med henne att göra, så back the fuck OFF! Det är JAG som har löst problem med henne, det är JAG som har släppt allt bråk med henne. Inte du.

    Sandra, jag är glad att vi äntligen har löst allt bråk och alla drama kring oss. Vi var som katten på het gröt, kastade en massa skit på varandra och vet du, det var inte okej.  Jag mår så mycket bättre, är gladare och inte lika deppig..allt inom mig (den tunga ryggsäcken) blev 10 gånger lättare efter vi pratat ut och sagt allt som behövdes sägas. Jag är så glad att vi löst allt, förlåtit varandra och att vi har valt att gå vidare.

    Jag önskar bara att fler kunde det..

  • ♕ Dagens MEST pinsamma människor,  ♛ Deep Shit,  ♛ Känslor, Tankar & Funderingar,  ♛ Näthat - Hur hanterar du det?,  ♛ Ordspyor & åsikter,  ♛ Tess,  ♛ Visste ni?

    Det var för 6-7 år sedan – Life goes on!

    Inatt satt jag och funderade på vänner och bekanta, och familj och kom då fram till; Vilka bryr sig ens? Vilka hör av sig och kollar hur man mår, vill ses och jag kom fram till, det är fan inte många.

    De flesta som bryr sig, de är ju de jag jobbar med, mina närmaste vänner och sambon. Sen är det inte så många fler, så jag tog bort en drös med vänner på facebook bland annat för jag kände; “Varför i helvete ska jag ha de där?! Vad har de gjort för mig? När jag är den enda som hör av mig?” Folk man stod nära men som beter sig som, döingar typ efter mina misstag som jag gjorde för några år sen.

    HALLÅ DET VAR FÖR FAN FÖR 6-7 ÅR SEDAN, när fan ska ni gå vidare och släppa allt och glömma det som hänt?

    Ni är så patetiska så det finns inte. Vissa är vuxna människor dessutom, skäms! Ni är borttagna och det finns ingen återvändo, ni behöver inte smsa senare och börja fråga hur jag mår, ni kommer ändå inte få något svar. Ni har visat “erat intresse”, så ni har förlorat mitt. Väx upp! Inse att folk gör misstag, står för de och går vidare. Något ni ska fundera på, är att ta er en titt i spegeln – när ni kan säga att ni aldrig gjort några misstag någonsin, då kan ni vända på klacken och gå. Men vet ni själva att ni gjort misstag ni inte är stolta över, vad hindrade er från att höra av er?

    Så jävla trött på de som fortfarande dömmer mig, surar och snackar skit, sk familjemedlemmar osv. Ni har bränt era påsar, ni får mig ALDRIG tillbaka. Ja ni kan snoka i min blogg, skriva en massa patetiska kommentarer ANONYMT om ni vill. För det är ju exakt det ni gör. Moget? Det visar hur låga människor ni är. Jag har fått nog av drama, tjafs och bråk så vill ni starta drama, skriv till någon som bryr sig. Ni är döda för mig.