Man måste men man måste också ha ork ➕ mina nya halsband

➡️ Ej sponsrat inlägg ⬅️

Har plockat ihop tvätt och kastat i tvättkorgarna, just nu har vi ett bombnedslag i hemmet men att jobba och komma hem och prioritera hemmet sen är väl inte så jävla lockande.

Allt hemma arbete gör man även på jobbet. Städar. Tvättar. Diskar. Plockar i ordning. Plus tar hand om boende med sin vardag – nej man orkar inte med hemmet då man väl är ledig men ja jag veeeeet – man måste haha!

Halsbandet hittar ni här!

💕Halsbandet hittar ni här! 💕

Nåja. Får se om man orkar med något iallafall. Tänkte byta lakan, köra en tvätt men just nu, chill framför Uppdrag granskning – känns som prio ett just nu haha 😂

💎 Halsbanden hittar ni här! 💎

Vilken natt…

Fick sova i en timme sen vaknade jag av ett jäkla liv. Jag var rädd i flera timmar, de tog över en timme nästan två innan jag kunde somna. Var trött men adrealinet for i kroppen, jag var så jävla rädd och kände mig osäker. Kände mig inte alls trygg, kände jag orkar inte mer. Vill bara flytta – NU, NU!

Vi får vänta i ett år innan vi får flytta. Ett helt jävla år. Jag önskar vi fick flytta ja, i veckan!

Aldrig varit så här rädd, alltid känt mig trygg, säker både i Lycksele, Norrköping, Piteå, boden och Luleå. Aldrig behövt vara rädd, kunde gå ut och gå sena nätter (ja ni som har följt min blogg i flera år vet jag är en som gått powerwalks mitt i natten. Men nu vågar jag inte gå ut och rasta hundarna då mörkret lagt sig – jag får en klump i magen, blir rädd och otrygg.

Längtar tills flyttlasset går, vill ha lugn och ro. Längtan och önskan efter ett eget hus finns fortfarande kvar. Ni anar inte – den tryggheten och friheten! Drömmar att man vinner på lotto, eller löneförhöjning och har råd med hus – de är återkommande.

Nåja, jag har iallafall fått i mig några koppar kaffe och vill nu njuta av helgen. Sen börjar flera nätters jobb – längtar! Älskar att jobba kväll och natt 💕 Finns inget mer mysigt!

Stå upp mot haters

Glad tjej som snart ska pallra sin röv hem. Jag och L har haft det bra ikväll och ja det har gått svinbra på jobbet 🙂

Nu hem och njuta av helgen – jag känner nu förtjänar jag ledighet 🙂

Samarbete med Pizzabagarn – pizza till gamlingarna på mitt jobb

Jag och Pizzabagarn här i Gällivare satte igång ett samarbete. Även om vissa inte höll med om att jag var med på de (avundsjuka tragiska jävlar) så var det jag som drog upp det. Och fick detta att ske med hjälp av Emma som tänkte att nu kör vi. Att K, A och jag satt och diskuterade hur barnsliga och omogna vissa är som stryker mitt namn så pappret gick sönder i kalendern på deras avdelning fick de att himla med ögonen. Så tragiskt eller hur?

Har ni problem med mig så är det fan erat jävla problem, eran jävla huvudvärk. Ni tog ju för fan aldrig tag i det eller hur!? Men JAG gjorde det med hjälp av Pizzabagarn 😉 Svider det?

Hade jag inte satt igång och frågat Emma på Pizzabagarn om vi kunde göra detta så hade aldrig mina söta gamlingar på mitt jobb fått pizza ikväll.

Jag vill att de ska få det bra, de har byggt upp Gällivare precis som Emma sa. Jag och L hämtade pizzorna – vi och resten av personalen delade upp pizzorna på huset så alla fock likadana och lika många pizzor. Utan Emma på Pizzabagarn hade aldrig detta skett! ♥️

Dagens ros går till Pizzabagarn 🌹dagens ris går till avundsjuka bittra arbetskollegor skäms på er! 👎🏻 Jag och bästa Emma gjorde en bra grej tillsammans – ett tacksamt samarbete och utan henne så hade gamlingarna på mitt jobb aldrig varit så nöjda och glada som de är ikväll. Lättöl och läsk serverades, fler personal haffade mig sa hur uppskattat det faktiskt var.

Avundsjuka bittra människor ska och kommer aldrig dra ner mitt humör. Jag är så stolt över mig själv och fina Emma ska ha stor eloge. Hon är bäst!

Sen; att se min chef och S med ett stort leende utanför våran köksdörr till avdelningen innan de gick – mitt hjärta smälte.

Tack alla underbara kollegor, bästa chefen och bästa Emma som fick detta möjligt! Vi har det så mysigt 😉

Du är ingen robot, släpp ut allt

Jag förstår inte hur folk kan gå vidare efter jobbiga händelser bara så där? Hur kan ni? Jag kan vara ledsen, off, drömma marddrömmar, ha ångest i flera dagar innan jag blir stabil igen. Jag tror jag är en sån som ältar, bearbetar allt för att sedan kunna släppa allt. Men vilken kvinna är inte sån?

Är jag den enda kvinna härute i stora vilda världen som är känslig och är jag den enda som vågar visa känslor? Visst det var längesen jag grät, flera månader men för bara några dagar kom allt. Antar jag har burit på en massa alldeles för länge och till slut bröt jag ihop. Sen att magen kruppade , inte kunnat äta och vara dålig i magen. Ja det var ett tecken på att min kropp sa ifrån. Mitt psyke också.

Hur kan man ha det på samvetet att såra någon så pass att denna bryter ihop till ett vrak? Det är därför jag inte släpper in vissa i mitt liv igen, som jag inte vill bli vän med igen, där det har hänt för mycket som jag inte kan släppa helt till 100%. Men ja jag har släppt bråk med en massa personer. Ja jag tog faktiskt tag i det; JAG, JAG, JAG!

Jag tyckte det var nog med smutskastning, bråk och hårda ord. Jag skrev till dessa att “Nu är det slut, vi är för gamla för sånt här” Att kunna bekänna mina fel, att de kunde bekänna sina och sen var det över.

Men där stannar det. Jag har förändrats på många plan, jag känner att jag inte är samma person längre och ju mer bråk och drama dessto mer kall blir jag. Är väl det som har hänt nu. Jag är rädd för mig själv ibland, när jag har vissa tankar och vissa känslor men antar det är bra? Man vill gå vidare och slippa vissa saker.

Jag har inte lagt något löfte att bli vän med dessa igen och jag känner mig själv, jag kommer inte att bli vän med de igen. Aldrig. Men att bli sams, släppa bråk – de var nog det bästa beslutet jag har tagit. Inga bråk, inget drama och kunna gå vidare.

Mitt mål är att få bra, någon jävla gång. Då menar jag må bra till 100%.  Har haft för många tunga år, fällt för många tårar. Är less på att ha ångest, må dåligt, ha dåligt samvete för allt man gör och säger även om man bara yttrar sina åsikter och känslor. Jag har ett jobb jag älskar, att se gamla människor glada, ge de en kram när de har en dålig dag, ge de den vård de förtjänar, jag har fantastiska vänner som finns där, och livar upp ens varddag.

Men att inte ha några föräldrar, det tär på en. Att inte kunna fara och hälsa på mamma, ta en kaffe någon ledig helg, prata om minnen och allt. Ha deras närhet. Men så fort man kommer till jobbet, kramar arbetskamrater om en, kallar mig för deras dotter, och som bryr sig, frågar hur jag mår.

Ikväll kommer det bli en helt mysig underbar kväll. Jag längtar efter min “familj”. Längtar..

 

Älskar Delacays nya utseende

Så jävla snygg den blev, de har ändrat massor! Och kolla. Jag är på topplistan 😀

Jag är så glad över att jag verkligen stannade på den bästa portalen ever och med sjukt underbar personal som driver den 🙂 Jag som älskar WordPress dessutom och ja, allt i ett ♥️

Här ska jag stanna – känns så bra att vara här 🙂 Trivs ni med portalen ni bloggar på?

Min nya rosa perkulator

Hatar vanliga kaffebryggare – smakar inte lika gott som kaffe man kokar på spisen eller som perkulator. Smakar ju pest och konstigt i en vanlig kaffebryggare. Jag är en kaffe älskare och vet bättre. På mitt jobb kör vi baaaara perkulator – finns fan inget bättre alltså!

Jag köpte denna på Elgiganten – så nöjd 😀

Dricker inte kaffe hemma så ofta längre då det inte är gott. Inte med kaffebryggaren vi har men nu blir det ändring på det. Är så glad för det 😀

Hur blir det nu?

Kan inte beskriva känslan inatt. Vad vill jag? Vad känner jag? Vart ska jag ta vägen? Vad vill folk? Vill de ha mig i deras liv eller är det fejk? Vill ha bekräftelse NU annars sticker jag utan att vända mig om. Vill ha alla korten på bordet. Ärlighet, ord som talar sanning. Vad vill ni? Vet inte jag till 100% så orkar jag inte kämpa för någon. Jag orkar inte.

Magen har varit hollo i två dagar, knappt ätit något. Tankarna har snurrat, tårar runnit, klump i magen av osäkerhet. Vars står folk? Berätta! Ska jag stanna eller ska jag gå? Visa mig? Bekräfta det på alla sätt ni kan? Få mig att tro igen. Kan inte det själv, inte ensam.

Skönt att fara på jobbet, inte tänka på något, koppla bort allt och alla för en stund. Jag kanske får tid att samla tankarna. Komma till underfund med saker, kanske få ett svar. Vad jag vill, vad som är värt att satsa på och inte. Vill inte ni ha mig i erat liv, vill inte jag ha er.

Cant stop the tears from falling

Lust att försvinna, utan att lämna nummer eller säga vart jag ska. Vill bort.. långt bort.. orkar inte gråta mer. Vill inte känna så här.. värsta känslan jag haft inom mig. Där man inte betyder ett piss för vissa. Vill inte känna så här. Gråta och känna mig obetydlig. Men nu vet jag att det är så det är..

Nu vet jag hur folk känner och tycker om mig. Ja nu vet jag.. besviken, sårad, ledsen men vad spelar det roll. De bryr sig inte vad jag än väljer att göra. Nu vet jag att jag inte betyder ett skit för vissa…

Jag måste ta det bra. Inse att alla kan inte älska mig eller att jag inte betyder något för vissa jag måste förstå det och släppa taget. Jag måste vara stark och hålla mig till de som vill ha mig i sina liv, finnas hos de som älskar mig för den jag är. Och som bryr sig om jag finns eller inte. Resten måste tyvärr gå ur mitt liv.. för gott! Kan inte vara ledsen längre. Men har aldrig känt mig så ensam och oälskad förut som jag gör just nu..

Godnatt!

Det är som det är..

Dåligt samvete, velat gråta hela kvällen på jobbet.. men kan inget göra åt saken, det är som det är. I stundens hetta (gäller alla) så säger man saker man inte menar. Man hamnar i någon försvarsposition man tänker inte på konsekvenserna just då. Och skadan blir skedd.. tror många funkar så. Men kan inget göra.. finns inget jag kan säga. Enda jag vet att matlust finns inte, marddrömmar pö om pö. Vaknar gråtandes men jag kan ingenting göra. Inte ett piss. Kan inte tvinga folk till saker eller något..

Det är som det är..

Nu hem om några minuter. Får skjuts. Bra arbetskamrater man har ♥️ Mycket kärlek!