• ♕ Åsikter,  ♕ Egobost,  ♕ Känslor/Tankar/Funderingar,  ♕ Minnen/Barndom,  ♕ My Diary,  ♕ Stalkers/Haters,  ♕ Tips!,  ♕ Visste ni?

    Det var ett avsked utan dess like..

    Jag är så sugen på att fara ut med sambon och hundarna någonstans, typ skogen vid en mysig sjö eller något. Bara vara. Tror att resan till Vuollerim, var det bästa avslutet jag kunde få, jag kände att jag väcktes till liv, den lilla Vuollerimtös som en gång bodde där, växte upp där – är tillbaka, jag bevarar alla minnen som inte gör ont längre. Jag fick en ro i hela kroppen. Det är här jag ska vara.

    Men kom till instinkt också, att de som ser mig som de svarta fåret i familjen, skammen i familjen – har inget mer att hämta hos mig. Jag har gått vidare, känner inga känslor (varken hat eller kärlek) utan att de är personer jag har känt en gång i tiden, för längesedan. Men att allt runnit ut i sanden och man har gått vidare utan dom. Känns så jäkla bra just nu. Jag mår bra. Bättre än innan.

    Ingen känner mig längre, bara de som står mig nära idag, som inte har lämnat mig, dömt mig, straffat mig för mina gamla misstag. De är dom som betyder allra mest, det är dom som är min familj. Kött och blod är inte starkast. Kärleken och att se hur personen är idag (och inte då) är det viktigaste.

    Jag har släppt taget av de mörka förflutna, precis som S-B sa att jag skulle göra. Även A sa det, och det är där det ska vara. Även om det innebär att vissa människor från det förflutna, inte är med mig längre. Så får det vara så. Det viktigaste är att jag vet vem jag är, att jag mår bra och att jag kan blicka framåt för alla kan inte det.

  • ♕ Åsikter,  ♕ Egobost,  ♕ Känslor/Tankar/Funderingar,  ♕ Mina chihuahor,  ♕ Minnen/Barndom,  ♕ My Diary,  ♕ Visste ni?

    Nyss ute med bebisarna..

    Det var så skönt väder, dock blåste det men det är som vanligt när det kommer till Gällivare haha! Inget ovanligt 😉 Nu sitter jag och ska blogga ifatt, har sovit så mycket och igår vart det inte mycket bloggande då man var i Vuollerim (ville inte sitta med mobilen då man träffade folk från barndommen) och det var så mycket man fick höra, saker man inte visste om. Helt otroligt alltså. Men en sak fick jag lära mig; Karma is a bitch. Det har jag själv får erfara så att få höra att karma har nått andra, det gjorde mig lite (ursäkta) men skadeglad.

    Känner mig som en helt annan människa. Jag känner mig fri 🙂 Helt fantastisk känsla om jag ska vara helt ärlig. Något starkare, och ja det är som en rejäl kick av egoboost faktiskt. Jag kan inte beskriva känslan ärligt talat.

  • ♕ Åsikter,  ♕ Egobost,  ♕ Känslor/Tankar/Funderingar,  ♕ Minnen/Barndom,  ♕ My Diary,  ♕ Visste ni?

    Det vart just ett sånt avslut som jag hade hoppats på!

    Dags att sova, det har varit en lång men helt underbar dag. Vilket bemötande, alla kramar och värme man fick ❤️ Jag var så välkommen tillbaka och det är mer än nog. Sa till de att efter detta besök lär jag flytta tillbaka som pensionär. Ensam eller inte. Det får tiden utvisa men hem ska jag då ☺️

    Fått ett skönt avslut med huset. Det innehöll så mycket kärlek och värme, nästan så att det kändes som att mamma och pappa var med mig hela tiden. De var de nog säkert.

    Att stå inne i huset, se hur det såg ut idag väckte minnen – bara fina minnen. Jag sa högt till huset; ”Se, jag är tillbaka” ❤️ Älskar det där huset och jag förstår gott och väl att ägaren också gör det!

    Jag är tillfredsställd, långt in i min själ. Den själ som är trasig pga allt ont som hänt mig tidigare, som får mig att bete mig, göra saker som jag gör ibland när livet känns skit. Men även den själ som vill göra allt för mig så att jag ska bli hel igen. Huset hjälpte mig verkligen. Alla barndomsminnen hjälper mig.

    Allt som har hänt, good or bad – det var då. Inte nu!

    Nu kommer jag på fötter igen, tack alla fantastiska människor som jag har mött ❤️ All den värme och kärlek de gav mig i deras kramar. Det är så det ska vara.

    Vänd blad, börja om, lev här och nu. Det är DET du mår bäst av. Folk kommer alltid att såra dig, behandla dig som skit och luft. Men de är inte mer värda än skiten under mina skor. Det finns inte i ditt liv och idag och de kommer aldrig någonsin att få en plats i mitt liv igen. Nej, det är dags att gå vidare. Det är dags att vända blad.

    Jag mår inte riktigt bra efter allt som hänt runt omkring. Fortfarande tankar och funderingar men bara att fara bort för en dag, vara själv och få bukt på saker och ting, det betydde oerhört mycket och jag älskar D för att hon tog sig tid att göra denna trip med mig. För min skull! Det är äkta vänskap och kärlek ❤️

  • ♕ Känslor/Tankar/Funderingar,  ♕ Minnen/Barndom,  ♕ My Diary,  ♕ Vänskap/Vänner,  ♕ Visste ni?

    Vilken underbar dag!

    Jag och D lämnade Gällivare runt 10:00 tiden. Det regnade men inget vi klagade på, jag hoppades att solen skulle komma fram då vi nådde fram till Vuollerim. I jokkmokk stannade vi till vi en mack, D skulle på toaletten och efteråt bjöd hon på en korv.

    Sen drog vi vidare till Vuollerim och surrade om en massa. Helt perfekt utflykt.

    När vi kom fram blev vi bjudna på kaffe, bulla och massa annat gott hemma hos A och hennes gubbe. Hunden Bamse var också där, som la sig vid mina fötter där jag satt på kökssoffan. Hur söt som helst 🙂 Vi pratade om allt mellan himmel och jord och jag mådde så bra av att vara där igen.

    Vi åkte sen och kollade vid kyrkan och kyrktjärn – det är så satans vackert där 🙂 Och D förstod att jag ville hem igen och besöka byn.

    Sen var vi vid mitt hus, barndomshem men hon var inte hemma. Så vi tänkte först parkera någonstans och gå vid gräsmattan och se huset och hur det var på framsidan så att säga. Men kom då på att min gamla frisör S-B som brukade klippa mig, färga mitt hår och som tog mina hål i öronen och som brukade ha gympa med min mamma, bodde ju nära där vi parkerade så jag chansade och ringde på. Och hon var till och med hemma.

    Först kände hon inte igen mig men när jag nämnde mamma och pappas för och efternamn sken hon upp som en sol och nästan tårögd gav hon mig en kram. Vi vart inbjudna på kaffe, och hon fick tag på ägaren till mitt barndomshem, huset jag växte upp i. Och jag fick hennes nummer, smsade henne att det var bara för henne att höra av sig när det var dags att komma och besöka huset. Efter en halvtimme ungefär så ringde hon, så jag och D tackade för kaffet, fick massa kramar av S-B innan vi begav oss.

    Lekparken man lekte i, var borta men tydligen så var den så sliten och förfallen så det var bäst att ta bort allt än att rusta upp, den var så så igenväxt och mycket slitage på gungor mm. Men minnen och foton har man kvar så minnet lever ju liksom ändå kvar ändå 🙂

    Skylten fanns kvar på dörren in till badrummet/bastun som pappa hade gjort 😀

    Tog en massa foton inne i huset med, men det är mina minnen 😀 De vill jag behålla för mig själv. Jag trodde att jag skulle gråta då jag kom in, att sorgen skulle ta över – men icke det. Jag skakade av lycka och ett tag kändes det som att mamma och pappa var med mig och stöttade mig genom allt. Kände mest värme och kärlek i huset.

    Här är avgjutelsen av våra fötter och händer. Ägaren till huset sa “Följ med mig här” och bara att se detta gjorde mig så glad så jag skakade. Mitt handavtryck var borta men ena fossingen fanns då kvar 😀 MEN ATT DE FANNS KVAR! Gjorde mig så varm i hela kroppen och i hjärtat!

    Sen stannade vi till i Jokkmokk och käkade på Lilla Paradiset, världens trevligaste ägare. Sa att jag var en ståtlig ung kvinna från Vuollerim som numer bor i Gällivare och det var så god mat så jag storknade av häpnad.

    Givetvis tog jag coca cola till maten 😉 Vad annars va?

    När vi satt och åt pratade D om hur lika vi är, samma erfarenhet med diverse saker, och allt vi gått igenom. Och vi surrade om allt, vi öppnade upp oss om precis allt. Både hon och jag. Och jag insåg också hur sjukt lika vi är. På vägen hem flummade jag och D, och sjöng med Lisa Ekdahls låt, “Vem vet inte du” och ja, vi surrade om att vi fungerar lika på många plan. Att vi har svårt att sätta ord på hur vi faktiskt känner, och uppfattar saker. Sen kom vi även fram till att vi borde bli youtube stjärnor helt seriöst för vi är så jävla grymma 😀

  • ♕ Åsikter,  ♕ Känslor/Tankar/Funderingar,  ♕ Mina chihuahor,  ♕ Minnen/Barndom,  ♕ My Diary,  ♕ Vänskap/Vänner,  ♕ Visste ni?

    Härliga samtal & varit ut med bebisarna

    Vilken kväll, pratade först med min arbetskamrat och vän L som bor i stan (förhoppningsvis hittar vi på något imorgon eftermiddag) Jag tänkte bjuda henne på fika nämligen och så ska vi surra lite om vi ska hitta på något tillsammans framöver bara hon och jag, kanske en roadtrip till Boden?! 🙂 Sen pratade jag med min gamla vän L från Jokkmokk som numer bor mellan Luleå och Piteå (och trots milen och all den tid som har gått utan att ha pratat så mycket med varandra) så står hon mig väldigt nära. Det är så sann vänskap ska vara. Men vi pratade lite om mina gamla misstag (fejkanvändarna på facebook) hur jag ser på det idag och hon höll med mig i allt jag sa.

    Sen var jag nyss ute med bebisarna, var rätt skönt ute. Jag lekte lite med Meja och My (fast My är så gammal så hon är inte direkt för katt och råttalek att man ska jaga varandra) men hon gjorde på sitt speciella sätt. Titti ja, hon springer emot en och man tänker nu ska hon jaga mig vad kul, nej hon slänger sig direkt på rygg då hon kommit nog nära och ba; “Klia mig på magen” Vad är det för söta bebisarna man har? Va 😀

    L och jag 2011
  • ♕ Åsikter,  ♕ Känslor/Tankar/Ångest,  ♕ Känslor/Tankar/Funderingar,  ♕ Minnen/Barndom,  ♕ My Diary,  ♕ Vänskap/Vänner,  ♕ Visste ni?

    Ångest, Ånger & minnen

    Här sitter man fortfarande ensam, sambon är fortfarande ute i skogen och fiskar. Jag har hunnit tänka en massa, reflektera en massa känslor och tankar. Tidigare fick jag en ångestattack, och vore det inte för Emy så hade jag nog dalat ännu längre ner men hennes ord lugnade mig. Jag har sån tur som har så underbara vänner. Men mycket flashbacks kom, jag bara grät och skakade. Klumpen i bröstet fucka upp mig totalt. All ånger över fejkanvändarna på facebook som jag gjorde för några år sedan, som jag gjorde. Hur tänkte jag då? Jag tänkte inte alls, jag tänkte inte på konsekvenserna över de personer som jag sårade allra mest. Det var Emy. Att hon har förlåtit mig idag, att hon vill ha mig i sitt liv – det betyder allt. Bättre vän får man leta efter. Vet inte vad jag skulle ha gjort utan henne och hennes fina ord.

    Jag kollade igenom min externa hårddisk och hittade en drös med bilder på oss. Och gud vad minnen som ploppar upp nu alltså. Jag hade så roligt och så mysigt tillsammans med henne.

    Jag är så glad över att hon finns i mitt liv igen, och hade varit förlorad utan henne. Hon är rak, ärlig och omtänksam, hon bryr sig verkligen om mig. Och hon är så glad över att jag har hittat en så fin kille som T. Det värmer verkligen 🙂

  • ♕ Känslor/Tankar/Funderingar,  ♕ Kärleken/Sambolivet,  ♕ Minnen/Barndom,  ♕ My Diary,  ♕ Visste ni?

    Då jag träffade min sambo

    Jag träffade min sambo T år 2017. Jag satt faktiskt på Badoo efter att ha lämnat ett dåligt förhållande och mitt mål just då var bara att hitta nya vänner, för jag var less på karlar helt ärligt talat. Och det var oftast miffon som skrev, ibland tjejer som också ville hitta vänner men som aldrig fick vara ifred för alla snubbar skrev till dom också och ville annat. Vi hade väldigt roliga och givande samtal kring detta, men det liksom rann ut i sanden vilket var synd för jag älskar ju att lära känna nya människor och knyta kontakter. Men många bodde alldeles för långt borta och jag var fast ute på vischan liksom. Men det fanns som sagt inget på Badoo som jag liksom fokuserade all energi på, trots alla snubbar som skrev till mig. Fanns liksom inget intresse, fanns ingen som jag ville träffa för de ville ha mer än vad jag ville. Antingen få sig ett ligg för stunden, eller bara ha ett kk. Vilket var ett big no no för mig.

    🎀

    Jag hittade faktiskt T´s profil efter att ha letat efter folk flera mil från Altersbruk (Piteå) där jag bodde då. Jag skrev till några tjejer (för att knyta nya band med nya tjejkompisar som jag verkligen var redo för) vissade svarade trevligt och frågade hur läget var men vissa måste ha trott att jag var lesbisk för de svarade kort och spydigt. Men jag brydde mig inte så mycket om det, deras förlust tänkte jag. Men sen såg jag en svartvit bild på en kille, han såg så där genom snäll ut och han hade glasögon och jag vet inte riktigt vad som fångade mitt intresse där men tänkte att han ser ju ändå trevlig ut, ganska söt ändå (även om jag inte var ute efter något så kan man finna en fin vän i en kille också) och jag tänkte att börjar han nu att “äckla sig” med såna där sliskiga meddelanden som de andra killarna på Badoo höll på med, så är de ju bara att kapa. Jag skrev ett meddelande någongång på kvällen/midnatt, men fick inget svar trots att han stod online (den gröna lilla pricken som lös på hans profil) Men när jag inte fick något svar, så stängde jag ner Badoo appen och minns att jag kastade mobilen i soffan och sa för mig själv “Men skit i det då” Första intrycket var just då att var att han var ego, att han hade sett mitt meddelande men dissat mig, att han trodde han var bättre än alla andra och inte behövde svara en looser som mig. Sen tänkte jag att jag kanske inte är snygg, och söt nog. Men där hade jag tydligen helt fel.

    🎀

    Han skrev till mig någongång på eftermiddagen dagen efter, vad jag inte visste var att han hade varit ute på krogen med sina vänner. Han hade inte sett mitt meddelande förrän han hade vaknat, så jag vaknade på eftermiddagen av att han skrev till mig för min mobil vibrerade och jag praktiskt taget vaknade av hans meddelande. Sen började vi skriva, ja i princip hela tiden – varje dag. Jag fick hans facebook och vi började prata via messenger under flera dagar och jag kände mig alltid glad då han skrev. Men kände ändå lite att om han var på krogen, så fick han säkert napp så varför ens ha det begäret att fortsätta snacka med mig? Återigen, där hade jag fel.

    🎀

    Efter några dagar så ville han ringa mig, då stod jag mitt i matlagningen. Jag minns att jag gjorde min goda köttfärssås och kokade spaghetti. Jag var lite nervös och tänkte först “Vaddå måste han ringa mig nu helt plötsligt? Varför” Men jag gav honom iallfall mitt nummer, och det dröjde inte länge förrän han ringde upp mig och vi surrade i timmar. Min nervositet dog, jag var mer självsäker och så där pratglad som jag alltid brukar vara vare sig det nytt folk jag pratar med eller vänner jag har känt i flera år.

    ❤ Våran första bild tillsammans – 2017 

    Efter någon vecka så där, så ville jag bjuda hem honom. På kaffe och fika, men han tackade nej för han hade saker att göra och där tänkte jag att okej, du kan hålla mig på sträckbänken – då har han hittat någon på krogen som intresserade mer. Jag minns inte om jag använde något sånt argument och jag kom på mig själv sen att jag faktiskt var intresserad utav honom fastän jag lovat mig själv att hålla mig undan karlar på det viset. Men han hade fångat mitt intresse på något jävla vänster, och vart väldigt besviken då han sa nej trots att han skrev att han ville träffa mig också. Vad skulle man tro?

    🎀

    Helgen då han skulle hälsa på så fyllde han år, han skulle ut med några vänner på fredagen för han skulle bli firad av dom, men jag tänkte att han kommer säkert att falla dit och dricka sen vara för bakis och alldeles för full för att ens kunna köra till mig på lördagen. Så mina förhoppningar var inte så där speciellt stora. Jag var väldigt nervös att få just det där meddelandet under natten eller senare på lördagen att han inte skulle komma så jag tog mitt förnuft till fånga och försökte att inte ha för höga förväntningar.

    🎀

    Under lördagen typ på eftermiddagen så skrev han att han var snart på väg till mig. Och jag som hade sovit dåligt, i rädsla om att jag skulle få ett tråkigt besked så flög jag upp ur sängen (svintrött) och tänkte att “Shit, jag måste städa och fixa här hemma innan han kommer och hur många timmar tar det ens att köra?” Men det var lugnt, jag hade ungefär 3 timmar på mig (minns det var kallt och snö ute så väglaget var kanske inte så där till hundra procent bra, att han var tvungen att köra försiktigt. Vilket var okej, han var ändå på väg.

    🎀

    När han kom på lördagskvällen så hade det hunnit bli mörkt, hundarna och jag gick ut för att möta honom vid parkeringen och där när jag såg honom vart jag så där nervös och osäker. Och hur snygg var inte han? Vi pratade inte så där jättemycket först utan hundarna gjorde sina behov, sen gick vi in. Men sen tänkte vi om vi kanske skulle laga mat, så vi åkte in till Piteå och virrade omkring i Piteå och även på affären som två yra höns. Jag tappade mitt lokalsinne för han gjorde mig så sjukt nervös. När vi kom tillbaka till lägenheten stod han för maten, det blev tacos. Sen såg vi på Rena Rama Rolf och åt tacos tillsammans i min soffa framför min lilla laptop. Kvällen slutade med att vi satt mittemot varandra, mina ben runt honom, och hans runt mig (om ni förstår) Vi tittade på varandra och småpratade och jag tänkte “Det är nu eller aldrig!” Så jag kysste honom, och jag minns att han sen besvarade den genom att kyssa mig sen, sen satt vi och kysstes och jag minns att hans skäggstump stack och irriterade mina läppar men jag ville inte sluta. Sen gick vi och la oss och det var den bästa natten i mitt liv. Vi pratade om alla mina misstag, om fejkanvändarna jag hade gjort, hur jag sårat Emy och flera andra av mina närmaste vänner. Hur jag mådde under den perioden jag gjorde allt detta, och varför och hur jag skämdes. Ja men vi pratade om allt.

    🎀

    Han åkte hem igen på söndag kvällen, och jag spelade lugn och cool. Tänkte att “Jaja, en fling långt från Gällivare till hans fördel. Nu behöver han inte ha mig i hasorna i samma stad utan kan bara gå vidare” Men vi kysstes ofta och kramades innan han skulle åka iväg. När dörren stängdes ringde jag min bästa vän Sandra (som jag även kallar min fru) för jag hade lovat henne redan på fredagen att ringa henne under söndagen och berätta hur det hade gått. Jag grät när hon svarade och hon trodde att han hade gjort något. Samtalet löd;

    Sandra; “Vad fan har han gjort? Har han gjort dig illa?”

    Tess; “Nej!”

    Sandra; “Men du är ju ledsen?”

    Tess; “Nej!” *snyft* *gråter som fan*

    Sandra; “Är du glad?”

    Tess; Ja! *störtbölar”

    Sandra; “Men åhh gumman! Var han underbar?”

    Tess; “Ja!” *snyft*

    Sandra; “Men gumman varför gråter du då?”

    Tess; “Han var för underbar, jag ville inte att han skulle åka. Tänk om han aldrig vill ses nå mer?”

    Minns att Sandra lugnade mig med orden; “Han kommer att höra av sig, och det kommer att bli ni. Jag känner det på mig!”

    🎀


    Jag fick avbryta samtalet med Sandra för det kom “samtal väntar” och såg att det var han som ringde, så sa till henne att T ringer och hon sa “Jamen svara då, skriv sen” och jag svarade på T´s samtal och han ville ha sällskap medans han körde. Minns dock att det var sjukt dålig mottagning, de bröts ofta men vi ringde upp varandra och pratade ändå. Sen skrev han då han kom hem. Sen, någon vecka senare kidnappade han mig och hundarna till Gällivare. Han sa flera gånger att om jag vill hem igen, inte vill fortsätta ses så skulle jag säga till så skulle han köra hem mig. Men här är jag fortfarande, 2 år och 5 månader senare och jag har enbart återvänt till Altersbruk, Piteå för att hämta mina saker.

    Och jag älskar honom mer och mer för varje dag som går. Och jag hoppas att det här håller i flera år till. Jag älskar dig T, mer än du anar.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial