♕ Minnen & Barndom-arkiv - BLONDINAS.SE

Sanningen kommer fram, oftast på ett sätt man aldrig räknat med

Igår hade jag ett djupt samtal med en person som ringde mig, han gav mig svar på allt som jag har funderat på. Det jag undrat över så länge. Fick veta en sak som fick mig i tårar men ändå glad att jag fick veta. Vi grät tillsammans.

När jag fick veta detta, var jag ledsen men inte för vad som hade hänt utan för att jag aldrig fick veta detta. Ingen som berättade. Ingen. Detta svek, att någon undanhöll detta – kändes som en kniv i ryggen och detta var ett bevis på att vissa människor var det bra att jag kapade banden med.

Men nu vet jag och det lär förbli, ja som det är. Finns ingen återvändo.

Nu har man svaren och nu vet man allt – så bara att ha det med sig livet ut.

Samtalet varade i över en timme men kändes som en evighet och det är positivt menat.

Sömnlös men mår bra

Legat i sängen, vänt och vridit mig. Kan inte somna. Tankarna har snurrat. Är trött men ändå inte så jävla trött ändå – solen skiner, luktar sommar ute. Fåglarna kvittrar av lycka. Så vad gör Tess? Jo, fanskapet kliver upp och bara; “Jahopp och nudå?”

Det är ljust dygnet runt häruppe, min kropp är lurad och skriker “Tjoho inte sova, inte än! Kliv upp!”men inte mitt psyke är mer “Va fan gör du? Lägg dig för helvete!” Nej inte än. Och egentligen? Vad fan gör det? Jag är 36, har semester, har inga barn att ta hand om (Thank good!) Jag har bara mig själv att ta hand om. Ja och sambon och djuren ofc – de som faktiskt betyder något och som jag bryr mig om. Att de finns, det är det enda som betyder något i mitt liv, de som får mig att fortsätta brinna som ett ljus, lågan som vägrar att slockna, bara känna viljan att fortsätta leva och kämpa. Ja visst mina nära vänner också, men de som står mig närmast är de som bor under samma tak som mig – de jag ser som min familj. Mitt bränsle, mitt syre. Mitt liv ♥️

Jag har gjort dumma saker i mitt liv förut, saker som jag inte är stolt över, men just nu känns det bra att man gjorde de misstagen. Har tänkt en hel del under den där såkallade timmen, för utan dessa misstag – Vem fan hade jag varit då? Vem? Kan ni tala om de för mig! Hade jag ens kommit så här långt som jag har idag? Mött de som finns i mitt liv just nu? Om jag inte hade gjort de där misstagen, mitt skrik på hjälp, hur fan hade de slutat då? Alkohol? Droger? Överdos? Självmord?

Fattar ni att de kunde ha slutat 10 gånger värre? Jag hade kanske gått den mörka hemska vägen som många gör som mår fruktansvärt dåligt? Jag hade kanske inte suttit i den här soffan?

Jag har allt jag behöver, tak över huvudet och mat på bordet, folk runtomkring mig som älskar mig oavsett misstag och felsteg.

Jag mår bra. Efter omständigheterna så mår jag bättre än jag någonsin har gjort på flera år. Jag är fri, ja jag har äntligen fått ro.

Och jag är fortfarande vaken.. är lite crazy.. eller hollo som kärleken brukar kalla mig. Börjar förstå varför nu ärligt talat.

Vi hörs 👋🏻

Du duger precis som du är…

Jag minns då jag satt på mitt rum då jag var liten, matte har alltid varit jobbigt för mig. Dels tyckte jag det var skittråkigt men inte alls så motiverande, jag såg liksom liggande stolen som det värsta som kunde drabba barn och ungdommar som fick tvinga sig att kunna det. Mamma försökte stötta och jag sa; “-Jag är dålig, kan inte!” och kastade min rosa glittriga blyertspenna med små barnsliga mönster som enbart gick att fylla på ett nytt stift, så den studsade mot fönstret ner på golvet. Mamma klappade mig på axeln och sa “-Du är inte värdelös. Matte är svårt för många. Det finns saker du är bättre på än dina klasskamrater. Du duger som du är!”

Jag minns att jag kröp ner på alla fyra under mitt vita skrivbord, och tog upp pennan och gjorde färdigt min matteläxa. När jag efter flera minuter lyckades klura ut mattetalet utbrast mamma med en öm smekning på ryggen “Du ser, du klarade det ju!” Jag kände en lättnad i bröstkorgen. Ångesten försvann, och jag gladeligen vände bladet på kollegeblocket och fortsatte med resten av mattetalen. Hon sa att jag skulle ropa efter hjälp om det var något för hon skulle fixa middagen, stuvade makaroner och hemgjorda köttbullar – mackisar & köttbullar som jag så enkelt kallade de.

Men så fort hon hade gått, började jag leka med mina leksaksdjur (kossor, hästar och allt vad det var) på skrivbordet istället. För matte har aldrig varit intressant för mig..någonsin.

Min fina mamma

Och idag har jag rannsakat mig själv och kommit fram till hur mycket klokt hon faktiskt sa till mig under den tiden jag bodde hemma. Det jag inte var bra på, det skulle resten av världen skita i för de skulle nog aldrig träffa mig ändå, för det finns så mycket annat som jag faktiskt är BRA på. Och det gäller er därute också. Man kan inte vara bra och bäst på allt, det räcker att andra är det. Vad som berör mig, det räcker gott och väl och att man faktiskt duger precis som man är, och det finns så mycket annat som man är bra på.

Man behöver inte ha 5 utbildningar, ha jobbat i över 40 år inom dittan och datten, det betyder oftast ingenting om det visar sig att du är en stor skit ute i praktiken (på jobbet)

Men så länge du gör ditt bästa, så duger det gott och väl –  för dig och för många andra.

Du duger, precis som du är!