♕ Åsikter,  ♕ Känslor/Tankar/Ångest,  ♕ Känslor/Tankar/Funderingar,  ♕ My Diary,  ♕ Visste ni?

Jag erkänner…

Är ett vrak just nu. Inatt kunde jag inte sova, dels pga att jag inte fick någon ro då en massa tankar snurrade. Sen snarkade sambon och Titti och trots öronproppar så hördes de ändå. Grät som fan då jag vaknade, jag mår inte bra. Chocken har äntligen släppt, och jag har äntligen fattat vad som faktiskt har hänt (har nog inte förstått situationen innan)

Jag har verkligen varit som en robot, har hunnit tänka igenom allt sen igår på jobbet, ja jag har verkligen gått och sett allt i ett tunnelseende som något jävla blindo..jag har inte ens sett klart på situationen. Inte fattat hur illa det var, jag har inte mått bra men ändå kämpat på, inte fällt många tårar som många normalt gör, men att gråta inför andra kan jag inte. Jag antar att jag har stött ifrån mig alla tårar, alla känslor för vill inte verka svag (ledsen, rädd) Jag har inte tänkt rationellt inom något, bara gått som en radiostyrd, ja gud vet vad. Bara varit en jävla zombie de senaste veckorna, tänkt att jobba det är det jag är på, jag är bra på mitt jobb. Inget annat. På jobbet, då mår jag bra; att jobba så mycket som jag bara orkar. Jobbar tills jag stuper och inte orkar mer.

När andra har varit knäckt över våran situation, varit skärrade, beklagat sig, nästan varit tårfyllda så har jag bara ryp ryckt på axlarna och tänkt; “De ordnar sig. Vi lever ju hallå!” Men aldrig gråtit inför någon. Bara låtsas som att man klarar allt. Man insåg inte allvaret i all denna chock, man insåg inte hur illa det kunde ha gått. Man fattade att man inte hade ett hem, man fattade att vi inte hade möbler, allt var förstört men de var som att hjärnan inte fattade att det är allvar, hur ledsen man var. Knappt man har gråtit. Fattar ni hur chocken kan göra en till en robotliknande person med tunnelseende, man tänkte inte rationellt, man tänkte inte alls.

Nu orkar jag inte ens göra något, har inget motivation. Jag stannar hemma fredag, lördag, söndag. Chocken har släppt och nu tänker jag bara en massa, och jag har bara gråtit och gråtit medans sambon har varit på jobbet. Jag försöker klara av dagen, timme efter timme – ja men ta dagen som den kommer men jag orkar inte med en massa drama och tjafs. Jag bara gråter om något mer händer. Just nu är jag inte så stark. Nej jag är inte så där lycklig som jag varit, jag är inte samma person heller, är inte lika glad och sprallig men har spelat jävligt bra under chocken. Borde bli skådespelerska eller någonting.

Att intala mig själv att jag är stark, visst nog är jag stark inom många situationer men detta knäckte mig. Att känna mig inträngd i badrummet, den känslan kommer ibland, att inte kunna känna doften av då de grillar här på campingen när turisterna vill unna sig en köttbit, majskolvar ja men vad som helst. Lukten av bränt på det viset, jag mår skitdåligt. Påminner om branden direkt.

Är bara glad att vi har tak över huvudet, att de på campingen är så snälla och löst så vi får bo här tills lägenheten är färdig. Förhoppningsvis 1 september. Men man vet aldrig. Men jag hoppas allt går jättefort, att vi är i lägenheten den 1 september som vi misstänker – då allt ska vara färdigt.

Jag bara hoppas, längtar..

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *