♕ Åsikter,  ♕ Egobost,  ♕ Känslor/Tankar/Funderingar,  ♕ Minnen/Barndom,  ♕ My Diary,  ♕ Stalkers/Haters,  ♕ Tips!,  ♕ Visste ni?

Det var ett avsked utan dess like..

Jag är så sugen på att fara ut med sambon och hundarna någonstans, typ skogen vid en mysig sjö eller något. Bara vara. Tror att resan till Vuollerim, var det bästa avslutet jag kunde få, jag kände att jag väcktes till liv, den lilla Vuollerimtös som en gång bodde där, växte upp där – är tillbaka, jag bevarar alla minnen som inte gör ont längre. Jag fick en ro i hela kroppen. Det är här jag ska vara.

Men kom till instinkt också, att de som ser mig som de svarta fåret i familjen, skammen i familjen – har inget mer att hämta hos mig. Jag har gått vidare, känner inga känslor (varken hat eller kärlek) utan att de är personer jag har känt en gång i tiden, för längesedan. Men att allt runnit ut i sanden och man har gått vidare utan dom. Känns så jäkla bra just nu. Jag mår bra. Bättre än innan.

Ingen känner mig längre, bara de som står mig nära idag, som inte har lämnat mig, dömt mig, straffat mig för mina gamla misstag. De är dom som betyder allra mest, det är dom som är min familj. Kött och blod är inte starkast. Kärleken och att se hur personen är idag (och inte då) är det viktigaste.

Jag har släppt taget av de mörka förflutna, precis som S-B sa att jag skulle göra. Även A sa det, och det är där det ska vara. Även om det innebär att vissa människor från det förflutna, inte är med mig längre. Så får det vara så. Det viktigaste är att jag vet vem jag är, att jag mår bra och att jag kan blicka framåt för alla kan inte det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *