♕ Känslor/Tankar/Funderingar,  ♕ Minnen/Barndom,  ♕ My Diary,  ♕ Vänskap/Vänner,  ♕ Visste ni?

Vilken underbar dag!

Jag och D lämnade Gällivare runt 10:00 tiden. Det regnade men inget vi klagade på, jag hoppades att solen skulle komma fram då vi nådde fram till Vuollerim. I jokkmokk stannade vi till vi en mack, D skulle på toaletten och efteråt bjöd hon på en korv.

Sen drog vi vidare till Vuollerim och surrade om en massa. Helt perfekt utflykt.

När vi kom fram blev vi bjudna på kaffe, bulla och massa annat gott hemma hos A och hennes gubbe. Hunden Bamse var också där, som la sig vid mina fötter där jag satt på kökssoffan. Hur söt som helst 🙂 Vi pratade om allt mellan himmel och jord och jag mådde så bra av att vara där igen.

Vi åkte sen och kollade vid kyrkan och kyrktjärn – det är så satans vackert där 🙂 Och D förstod att jag ville hem igen och besöka byn.

Sen var vi vid mitt hus, barndomshem men hon var inte hemma. Så vi tänkte först parkera någonstans och gå vid gräsmattan och se huset och hur det var på framsidan så att säga. Men kom då på att min gamla frisör S-B som brukade klippa mig, färga mitt hår och som tog mina hål i öronen och som brukade ha gympa med min mamma, bodde ju nära där vi parkerade så jag chansade och ringde på. Och hon var till och med hemma.

Först kände hon inte igen mig men när jag nämnde mamma och pappas för och efternamn sken hon upp som en sol och nästan tårögd gav hon mig en kram. Vi vart inbjudna på kaffe, och hon fick tag på ägaren till mitt barndomshem, huset jag växte upp i. Och jag fick hennes nummer, smsade henne att det var bara för henne att höra av sig när det var dags att komma och besöka huset. Efter en halvtimme ungefär så ringde hon, så jag och D tackade för kaffet, fick massa kramar av S-B innan vi begav oss.

Lekparken man lekte i, var borta men tydligen så var den så sliten och förfallen så det var bäst att ta bort allt än att rusta upp, den var så så igenväxt och mycket slitage på gungor mm. Men minnen och foton har man kvar så minnet lever ju liksom ändå kvar ändå 🙂

Skylten fanns kvar på dörren in till badrummet/bastun som pappa hade gjort 😀

Tog en massa foton inne i huset med, men det är mina minnen 😀 De vill jag behålla för mig själv. Jag trodde att jag skulle gråta då jag kom in, att sorgen skulle ta över – men icke det. Jag skakade av lycka och ett tag kändes det som att mamma och pappa var med mig och stöttade mig genom allt. Kände mest värme och kärlek i huset.

Här är avgjutelsen av våra fötter och händer. Ägaren till huset sa “Följ med mig här” och bara att se detta gjorde mig så glad så jag skakade. Mitt handavtryck var borta men ena fossingen fanns då kvar 😀 MEN ATT DE FANNS KVAR! Gjorde mig så varm i hela kroppen och i hjärtat!

Sen stannade vi till i Jokkmokk och käkade på Lilla Paradiset, världens trevligaste ägare. Sa att jag var en ståtlig ung kvinna från Vuollerim som numer bor i Gällivare och det var så god mat så jag storknade av häpnad.

Givetvis tog jag coca cola till maten 😉 Vad annars va?

När vi satt och åt pratade D om hur lika vi är, samma erfarenhet med diverse saker, och allt vi gått igenom. Och vi surrade om allt, vi öppnade upp oss om precis allt. Både hon och jag. Och jag insåg också hur sjukt lika vi är. På vägen hem flummade jag och D, och sjöng med Lisa Ekdahls låt, “Vem vet inte du” och ja, vi surrade om att vi fungerar lika på många plan. Att vi har svårt att sätta ord på hur vi faktiskt känner, och uppfattar saker. Sen kom vi även fram till att vi borde bli youtube stjärnor helt seriöst för vi är så jävla grymma 😀

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial