♛ Deep Shit,  ♛ Den där jävla ångesten,  ♛ Känslor, Tankar & Funderingar,  ♛ Mitt liv som Blondin,  ♛ Ordspyor & åsikter

Har ni? Har ni verkligen gjort det?

Kommer du att stanna genom de tuffaste tiderna? Trots att jag är svår att leva med? För tro mig, jag vet att jag är omöjlig ibland. Jag är hemsk att leva med ibland. Men allt har sin mening. Det finns en eller flera anledningar till att jag är som jag är. Sen alla tusen känslor, alla hormoner som vi kvinnor kämpar med varje dag.

Kommer du stanna genom tårar och smärta? Även om allt känns hopplöst? Varför ekar orden i huvudet att du får nog, som alla andra som lämnat mig. De som har lämnat mig genom alla misstag jag har gjort, alla ord jag har kläckt ur mig i rädsla att släppa in någon.

Man känner hur tårarna bränner bakom mina ögonlock. Jag vet att jag duger, jag duger perfekt precis som jag är men vissa dagar tvivlar jag. Alla tankar om att folk som man älskar mest utav allt, en dag ska släppa taget om mig. Att de ska vinka mig hejdå och det sista jag ser av de, är deras ryggar då de går iväg.

Känner redan hur mina tårar bränner bakom ögonen, hur de bara vill rinna nerför mina kinder. Det känns som att jag är under ytan, av vatten som vill kväva mig. Jag får ingen luft just nu.

Jag vill inte förlora fler. Jag orkar inte med någon mer förlust. De människor som finns i mitt liv idag, de som har stått igenom alla misstag, genom all min smärta. Ni älskar mig, ni sviker aldrig. Det är ni som står kvar och tar emot mig då jag faller men har ni alla gjort det? Har ni älskat mig genom alla mina tunga perioder? Alla mina tårar och misstag.

Har ni?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *