Im ready för bilbingo

Ja, snart är det dags för bilbingon 😉 Vet inte om jag är taggad, för vet ju hur de lär sluta. Ett nummer ifrån bingo och en annan tutar och får bingo före 🤪

Men vi får hoppas och hålla tummarna att man vinner en liten slant iallafall – bättre än ingenting. Klockan 15.00 kör vi – kom igen nu för fan 💕

Godmorgon eller nå?!

Död och åter död.

Jamen hej på er! 👋🏻 Är ni vakna? Jag kan säga med en gång, jag är inte mänsklig. Jag är död. I detta fall så inser jag vilken kvälls och nattmänniska jag faktiskt är.

Men satt bänkad framför Nintendo 8 bit och Super Mario sen såg jag film. Men men… lovat bilbingo idag. Fan att man offrar sig när man egentligen inte känner för det till 100% – är det kärlek? Yes it is!

Era kommentarer – vilken kärlek

OMG!

Alltså ni gör mig verkligen så rörd! 21 kommentarer och jag känner bara pressen att svara på de, för jag vill och för att ni är så jävla goa allesammans 🙂 Ni gör mig verkligen glad, förstår ni det? Tack tack 🙂 Fattar ni hur underbara ni faktiskt är? Jag lovar att jag ska svara på alla – men inte haft den tiden att sätta mig ner och faktiskt göra det 🙁

Ni är amazing! Ni gör mina gråa dagar mycket ljusare 🙂 Tänk att några enstaka goa kommentarer kan lyfta en som fan?!

Ska strax gå och lägga mig men måste se klart filmen jag har fastnat framför haha 🙂 Svårt att avsluta bara för att man är trött men måste sova skapligt för vi ska spela bilbingo och jag ska banne mig vinna, jag har bestämt mig för det haha 😀 Men vet det går åt skogen, man vinner nån enstaka gång sen är det bara en och samma som vinner – wtf? Man tappar ju suget att spela för just när man är ett nummer ifrån så nä, då ropar de upp ett helt annat nummer.

Vad gör ni babes? Är ni ute på partaj eller? 🙂

Vars livet kan bege sig

Jag är den jag är, för det är den jag har blivit efter allt som jag har varit med om.  Jag var inte som jag är nu, långt ifrån. Idag är jag framåt, oblyg, mer självsäker. Men som liten var jag väldigt blyg, osäker och jämförde mig med allt och alla. Jag klädde mig som jag ville, eller som mamma sa åt mig att klä mig. På förskolan och första åren i låg och mellan så gick jag oftast klädd i mysdresser. Jag vet, jag såg förjävlig ut då (när jag ser tillbaka på foton nu) men jag ville ha det, jag trivdes i det. Min favoritmysdress var röd med vita katter på. Och mitt regbågsdiadem skulle vara på, hur mycket mamma än tyckte att det inte passade men vad gjorde det? Jag ville ha de. Mitt diadem påminde om My Little Pony – jag älskade dom. Och det gör jag än idag.

Jag vart utstött, fick varken någon pojkvän knappt att jag ens hade några vänner. Jag ansågs vara konstig, udda och säkert mammas flicka och jag vet att många i skolan tyckte att mamma var konstig också vilket sårade mig så fruktansvärt. Hon var den bästa mamman man kunde ha, hon brydde sig ju om mig, och vad jag gjorde och inte gjorde. Jag drack ju inget heller då festerna satte igång i byn, jag satt hellre hemma med mamma i soffan och såg på Arkiv X, Rederiet och Allo Allo Emliga armén, åt punchknappar, drack coca cola eller my little pony läsk (den försvann rätt snabbt också tyvärr)

Jag brydde mig givetvis om vad folk kallade mig, sa om mig men orkade inte göra något för att ändra mig för någon annan. Varför skulle jag ändra mig för några som inte ens visade något intresse för mig nu? Jag noppade inte ens ögonbrynen då jag började gymnasiet i Jokkmokk, knappt att jag sminkade mig. Jag vet inte varför men orkade väl inte för tyckte jag var så ful så varför skulle någon lägga märke till mig? Satt ofta ensam på lunchen, då mina två vänner flyttade till Gällivare. Det fanns ingen ork att engagera mig, dock betygen började dala. Jag var så trött och less på allt och alla.

Jag hoppade av och flyttade sen. Dels var det skönt för mamma och jag bråkade rätt mycket sista tiden, men förblev sams. Var inte ofta som vi drog ut på det efter ett tjafs. Jag mådde inte bra pga en hund som vi hade, var tvungen att avlivas för han bet mamma så illa att jag fick ringa till Jokkmokk så mamma fick fara in och sy, fick ringa taxi och veterinär för att ta bort hunden, farsan hade stuckit, och jag kände väl att all skit hände på en och samma gång. Om jag grät? Nej, inte en endaste gång. Helt ärligt, grät aldrig någongång vilket ledde till inre aggressioner och utbrott ibland som jag inte riktigt kunde hantera heller inte förstå vars de kom ifrån. Idag vet jag.

Med åren har det varit många olika smällar i livet; våldtäkter, otrohet, lögner, svek, och dödsfall. Både mamma och sen pappa dock långt senare. Aldrig en lugn stund, med trygghet, äkta kärlek. Ett hem.

Inte förrns nu har jag kunnat slappna av, sova ordentligt och känna att jag är hemma. Allt jag ville att få en ny frisk start där inget förflutet ska komma emellan. Jag är hemma och jag vill förbli i det här stadie som jag befinner mig nu. Jag har allt jag önskar mig, dock finns det drömmar som jag önskar slå in en vacker dag. Och det kommer det, det gäller att inte ge upp.

Vissa dömmer mig, men inget känner mig på djupet eller vet varför jag agerar som jag gör ibland. Mina närmaste kanske vet, de har ju liksom hängt med i flera år och samtalat med mig under kriser, och de vet hur jag känner, tänker och varför jag agerar som jag gör. De dömmer mig inte, de förstår. Men jag har länge förstått, och varför.. för jag har haft en relation med migsjälv i över 36 år. Om någon känner mig, så är det ju jag!

Jag har gjort misstag, ja jag är det svarta fåret än idag

Pratat ut med en person. Skrev exakt vad jag kände, tyckte och hur jag uppfattat situationen och jag hoppas jag fick sanningen från denna person. Svaret som fick mig att le var; “Självklart vill jag ha min lillasyster i mitt liv dumbom”

Detta får mig att tänka ännu mer, minnen dyker upp. Men det gjorde det redan inatt då sambon fick mig att spela Nintendo 8 bit Super Mario. Allt kom tillbaka och för ett ögonblick så satt jag i mitt rum med min brors spel och lirade. Mina affischer var på väggen, jag kom tillbaka (den jag var då) underbar känsla men sorglig på samma gång.

Och jag har tänkt en hel del, att bråka och vara osams för länge det ger ju inget. Båda mår dåligt, man tänker tankar som; “Tänk om han/hon försvinner för gott? Vad gör jag då?”

Att vara ensam på julafton, nyår och då man fyller det är jag så van vid, jag har min sambo. Vännerna och hundarna men det är då man inser hur skört livet är. Inget är förevigt!

Och efter våran pratstund så är jag äntligen redo att ta nytt steg med personen som är min familj. Och är personen redo att satsa och vill kämpa för detta, då får jag lita på det. Och ge jag också.

Ni får tänka igenom detta. Är det värt att tjafsa för gamla misstag när alla gör och har gjort misstag? Är det värt att kalla varandra dumma saker, sen förvänta sig att orden är glömda dagen efter och allt blir som vanligt?

Jag är less på att vara det svarta fåret, less på att ta skit för gamla misstag. Ni kan komma till mig den dagen ni kan erkänna ni har gjort misstag och betett er lika illa som jag har gjort, så får vi se hur vi löser resten sen.

Men tills dess – aldrig!

Lämna de bakom sig eller älta?!

Vaknade vid 13.30 men klev upp vid 14.00 – det är helg för fan och jag får göra vad jag vill 😉

Pratade förresten med en person inatt. Försöker ta tag i problemen, lösa allt så vi kan ha kontant. Jag var 100% ärlig hur jag kände, tyckte och mådde med allt drama som finns. Och att vissa fastnar i det förflutna, dömmer, och surar. Det är seras huvudvärk – JAG mår bra för JAG har gått vidare. Enda skillnaden är att jag inte bryr mig längre om deras val, de lär ångra sig en vacker dag och då ör det försent från min sida. Jag sjunger som Elvis Presley – “Its now or never” men att en är villig och se framåt och jobba på en relation Well – det känns bra att någon är mogen nog att inse att livet är för kort.

Bara att släppa gå vidare eller gräva ner sig i det som hänt, tycka synd om sig själv och må dåligt? Nej har redan mått dåligt efter mina misstag men jag har insett att jag inte ska behöva våndas, ångra och straffa mig själv resten av livet. Räcker att olyckliga människor gör det. JAG mår bra – det är huvudsaken. Tack för samtalet inatt och tack för dina ord – du vet vem du är! ♥️