Årstider förändras, det gör även människor…

Årstider förändras, så gör även människor. När folk konstant pekar finger mot en, påstår man inte har förändrats det är ju uppenbarligen för att de inte känner den person man är idag, heller aldrig ha umgåtts med en och vet allt.

Jag har gjort misstag, herregud jag kan inte räkna alla misstag på mina fingrar, och seriöst så vill bara gråta då jag tänker på det. Vilka jag sårat, förlorat eller gjort arga.

Jag skyller inte på allt som jag har varit med om, att de är orsaken men till viss del så ligger en smula anledning till varför jag gjorde de. Det som hände mig då, fick mig att må så jävla dåligt, jag var vilsen, med självmordstankar, ångest och pang; där kom personen fram som jag inte vill ha något med att göra idag.

Och jag har lovat min fina vän Emy, att börjar jag falla tillbaka pga något som händer i mitt liv ska jag höra av mig till henne. Hon har alltid brytt sig, det har hon sagt men jag skrämde henne men hon har sagt hon vill vi ska försöka. Och jag tänker inte förstöra detta. Skit samma hur lång tid det än tar tills hon kan lita på mig igen. Hon är värd att vänta på, min älskade hallonbåt ❤️ Jag älskar dig Emy och är så glad över att du ger mig denna chans. Jag vill inte sumpa den ❤️

💕 Jag & Emy i Göteborg 💕

Det bästa jag har läst idag, det var faktiskt i Joakim Lundells bok;

“Jag är fortfarande inte perfekt, och kommer heller aldrig att bli det. För det finns inga perfekta människor. Vi gör alla misstag och det enda vi kan göra är att försöka lära oss något av dem. Själv har jag lärt mig att det räcker långt om man gör så gott man kan. Vi är alla olika – med eller utan diagnoser. Det är viktigt att man förstår det..”

Dessa ord kommer jag att upprepa mig gång på gång så fort jag göra något fel,eller något som inte är bra. Man kan inte ständigt gå runt och älta, sota för gammal skit.

Att jag gjorde fejkanvändare, läs inlägget här har jag fått sota för, skit kastat på mig men ingen har ens frågat mig “Varför gjorde du det? “Hur mådde du då egentligen?” Den enda som försökte med det, det var faktiskt Emy men jag var så rädd, skämdes som fan och ångesten jag hade – det går inte att förklara hur hemskt tungt det var då i mitt liv. Men det var ett rop på hjälp, ett rop ingen kunde höra eller förstå för jag gav de aldrig chansen att fråga och jag gav de heller aldrig en chans att lyssna på vad jag hade att säga. Men om folk vill leva i förnekelse att de aldrig har gjort något fel i sina liv, som de uppenbarligen har fått sota för, kunde inte ens ha mage att försöka förstå mig. Och jag ska heller inte behöva förklara mig längre.

Jag är inte stolt över det jag har gjort men har redan sotat för det. Så har gått vidare. Det borde vissa utav er också göra. Ställ er framför spegeln och rannsaka er själva – är ni perfekta? Är ni felfria? Har ni gjort misstag?

Är det nu så att kan ni säga att ni är perfekta, felfria, aldrig gjort misstag då är det något som är fruktansvärt fel 🤔

Tess Thelin

Written by

2 comments / Add your comment below

Kommentera

Translate »