Tankar om dittan & datten

Har tänkte mycket på det med förlovning och giftemål. Och ja, jag förstår till en viss del varför folk förlovar sig och gifter sig. Jag tycker att det är en fin gest, men saker har gått till överdrivt de senaste åren. Ja jämfört med hur de var för 20-50 år sedan.

De är ju en slags tradition och oftast så håller folk hela livet ändå, fast de gifter sig. Vissa skiljer sig efter ett, två år och fullkomligt hatar varandra.

Men även om par gifter sig, och även om de knakar och brakar i relationen så står de ändå vid varandras sida. Jag känner faktiskt några vänner i Luleå, har känt de sen 2011 typ och de har hållt ihop i vaddå, 12-13 år, de har tre barn och lever sitt liv, och jag har personligen sett de nykära. De ger komplimanger, pussas och kramas och myspratar med varandra. DÄR förstår jag om de en dag gifter sig. Och nej, jag har inte helt tappat tron om förlovning och giftemål, jag menar klart det finns sann kärlek där någonstans om man går så långt. Klart är kärleken sann, ärlig och man är trogen till 110% och man ser en framtid tillsammans, och då ska man givetvis gå så långt.

Förr skrev jag ett väldigt negativt inlägg om detta, det var fel att vara så negativ mot detta, var inte helhjärtat ärlig kring ämnet, men har lärt mig att man ska förlova sig av kärlek och inget annat. Det ska inte vara av tvång, det ska inte vara pga manipulation eller bara för att alla andra gör det. Man ska inte göra det för att det ska se bra ut, utåt. Och man ska heller inte göra det för  att jävlas med folk. Utan man ska förlova sig, gifta sig för att det bara är den personen man vill leva med, vara med och ingen annan, som man ser en framtid med och man är säker på sin sak. Det ska ju vara något fint, en stark och sann kärlek – ja men typ som förr i tiden.

Folk förlovar sig hur som helst, i tidig ålder sen skiter de sig efter vaddå – 3-4 månader och man blir tillsammans med en ny direkt efter. Thats a big no no!

Kärleken ska vara så stark att man inte kan eller vill vara utan varandra, oavsett vad som än händer. Oavsett brister, oavsett bråk, oavsett om man lever fattigt, oavsett hur man än har det, men kärleken består. Att man är lyckliga med varandra no matter what. Ingen relation är ju heller perfekt, ingen människa därute är inte perfekt. Och jag tror faktiskt inte att något par därute går runt och typ “aldrig bråkar”.  Det är en fet jävla lögn. Nej, ingen jävel är fläckfri, – klart att det alltid finns argument, diskussioner i relationer och faktiskt så är det de bästa.

Missförstå mig inte nu, bråk är inte så speciellt roligt MEN att man försonas, kan medge sina misstag, sina fel och kan säga förlåt – de finns inget bättre efter ett tjafs. Plus bråk, argument och tjafs gör att man kommer varandra ännu närmare. Visste ni det?

Jo, så fort ni tjafsar så får ni rensa luften inför varandra. Lära känna varandra på djupet och veta vars gränserna går. Exakt vad som sårar, vad som gör en arg, irriterad eller ledsen. Läste någonstans att man kommer varandra mycket närmare, och att kärleken och relationen blir starkare för varandra. Ursäkta men tycker det var fint skrivet 🙂

Här kommer några punkter som är bra för er att läsa:

Man ska inte sopa saker under mattan, inget bra kommer av det. Om man vill verka i ett förhållande som går framåt, och hålla gnistan vid liv, är det helt enkelt viktigt att skrika på sin partner ibland.

Bråk visar på ett starkt förhållande, beroende på hur man bråkar det vill säga. Enligt relationsexperten John M. Gottman finns det, om man kokar ner det hela, tre olika sätt att gräla.

Normalt

Dels finns det de som är beredda att kompromissa, och även villiga att bli bekväma med varandra igen. Dels finns det de som vill bli hörsammade omedelbart, och att den andra personen helt enkelt bara ska hålla med. Slutligen finns det de som inte har något intresse av att ta itu med problemen.

Den sistnämnda varianten är den farligaste för förhållandet. För bråken visar att man bryr sig.

– Att bråka är normalt. Många par tror att gräl är tecken på ett dåligt förhållande, men det är faktiskt en väldigt viktig del. Nyckeln är att man bråkar med ett syfte, säger relationsterapeuten Dana Ward till Elite Daily.

Där kärleken är som störst

Antingen flyr man eller så tar man konflikten. Hos par där kärleken är som störst har man en tendens att hellre ta konflikten.

En amerikansk studie som gjordes på 4000 personer, visar att speciellt kvinnor som håller inne med sin ilska löper en större risk att dö tidigare, än kvinnor som uttrycker sig.

Att hålla inne med sina känslor innebär stress, och stress innebär en större fara för ens liv under ett längre tidslopp. Dessutom är man som ärligast med hur man tänker och känner när man skriker och bråkar. Utan gräl kanske man gifter sig och skaffar barn med någon som man inte känner fullt ut.

Bild lånad från google. Källa!

Tess Thelin

Written by

Kommentera

Translate »